onsdag 23 september 2009

Vetenskap och tro

Kan vetenskapen förklara ett hjärta som vet att det kommit hem? Knappast...det vill ha formler...bevis...och går miste om Gud, genom att utesluta honom redan från början, iallafall evolutionisterna. Man försöker beskriva verkligheten utifrån ett perspektiv där man bara kan säga hur det fungerar men inte varför. Detta varför struntar man helt enkelt bara i, eftersom man har bestämt sig för att det inte får finnas någon intelligens bakom allt. Man vill inte ha det så. Man betraktar därför livet självt med slutna ögon, och tvärsäkert säger...neeeej jag kan inte se någon Gud här...och trevar sig därmed fram i en tillvaro, där mörker har blivit ljus. Man tror sig se...bibeln kallar det för dårskap.

Allt eftersom jag lärt känna denne Jesus, har jag upptäckt hur otroligt bibelns beskrivning av världen och människorna stämmer och går ihop...Guds ord beskriver en verklighet som jag känner igen, och kan förstå. Det finns ingenting irrationellt, och underligt med hur allt fungerar, för det följer bestämda lagar och regler, och uppvisar en genialitet i komplexitet och funktion...allt är mycket snillrikt och uttänkt som bara en Gud kan få till det. Han har gjort en värld som jag VILL leva i....att leva i samklang med honom är det mest naturliga tillstånd för människan, och utan honom kan hon inte komma till sin rätt...jag tror att hon irrar omkring i tillvaron blind och ensam..utanför sin bestämmelse.

Människan är skapad för gemenskap med Gud! Allting följer bestämda lagar, och allt följer en gudomlig ordning, och här går naturvetenskap och skapelsetro suveränt ihop. Det finns helt enkelt inga motsättningar. Det är när man försöker tvinga in alla fakta i en materialistisk mall, som det inte passar ihop.

Egentligen spränger alla bevis på Guds existens alla ramar, men eftersom man blundar och bara vill se det man vill se som tycks passa in i den evolutionistiska världsbilden, och tvingar in pusselbitarna...eftersom man bestämt sig för att Gud inte finns...han får inte finnas. Vad visar den bilden man försöker måla upp utan att räkna in Skaparen...förvirring och kaos. Meningslöshet. Tomhet. Slump. Och den bilden kan aldrig bli färdig, för den saknar grundfundament. GUD...som är alltings källa! Lägger man däremot till Gud så blir rebusen lättare att lösa...tavlans färger och motiv växer naturligt och självklart fram och vips får alla formler också sitt rätta svar. Vem skulle komma på tanken att en tavla kommit till av sig själv, utan en konstnär? Men det är precis vad vi gör när vi utesluter den store Konstnären bakom en stora Tavlan! Varför är man så rädd? Människan värjer sig för Gud. Hon vill inte erkänna en överman, för hon vill fixa det själv...livet. Vara alltings fundament. "jag kan själv". "Jag vill vara min egen gud".

Jag har inte alla svar...men jag har en gemenskap med honom som vet allt, kan allt och älskar oss över allting annat. Han är din och min Far, som sände Jesus sin förstfödde Son för att som människa försona oss med sig själv och ge oss evigt liv genom honom...jag tror på vad han säger, och varför tror jag? Därför att jag har fått erfara och uppleva bibelns författare och får göra det varje dag! Dom...Jesus, Fadern och den helige Ande är en levande verklighet, och dom kan bara upplevas inte kalkyleras fram. Jag har fått se deras verkningar i mitt liv genom att se hur dom varit med mig nu under 24 år...jag har blivit helad många gånger fysiskt, själsligt, och sett andra bli det. Jag har varit med om konkreta under, och sett Jesus göra saker i människors liv, hjälpt dom på olika sätt, och framför allt fått uppleva hur saker och ting kommit på plats i mitt eget liv. Det är som att se ett hus bli möblerat och ställt i ordning mer och mer...som ett hus som "sätter" sig till slut, och inte rubbas så lätt...
Min tro är ingen huvudets teori utan handlar om ett förvandlat liv där Jesus Pappa och den helige Ande är verksamma personer i mitt liv. Rötterna går djupt, och hittar sin källa i min Far och Gud...honom vill jag tillhöra, och honom behöver jag för att kunna leva det liv jag verkligen vill...tillsammans!

Our true Father!

Tänkte jag skulle visa en av mina videos jag har gjort som utrrycker hur tillförlitligt Guds ord är...att det går att lita på. Om Gud säger sig vara vår Far så är det faktiskt det han är, inte såsom.


den 20 september
God reveals Himself!
"God reveals himself to us in three ways: in His Word, through His creation and through His Spirit. The Hubble telescope gave us a whole new revelation of just how great He is!"

Havremustens goda smak

den 19 september

Havremust. Det som från början vid en första smak, kalla det första intryck var dåligt dåligt. Färgen var grå, simmig, allt annat än gott såg det ut...
men när jag väl gav det en chans, verkligen gav det tid, det som verkligen var bra för mig, det var vad min kropp behövde just då, så började ett välbefinnande infinna sig, och jag upptäckte att det faktiskt var GOTT!
Det finns en parallell här...
kristendom...bara själva ordet låter kristen dom. Vem vill ens smaka...? Kristen dom...för det känns som döma, jag är dömd och vem vill känna sig det, anklagad, inte godtagbar? Vi vill känna oss godkända för dom vi är, älskade. Accepterade.
Jag gillar inte riktigt ordet kristendom och har aldrig gjort det...jag är en lärjunge, en som vill följa Jesus...kristen ja men ingen anhängare av kristen dom. Ordet dom, visst, det har att göra med Guds dom över oss som har gått över oss redan genom Jesus och hans död och uppståndelse, men det är svårt för en icke kristen att fatta det. Man känner sig bara ...allmänt dömd.

Vad fick mig då att välja "havremusten" framför alla andra till synes goda rätter, framdukade på alla religioners, och ismers matbord, smörgåsbord?

Jag kom till tro på Jesus -85 efter att ha varit en sökare ända sen jag var liten. Jag sökte i österländska religioner, mediterade, filosoferade...:-) men ingenting mättade.
Jag satte mig inte ner och gjorde tabeller för möjligheten att det fanns en ev. gud...gjorde statistiska undersökningar hur kristendomen fungerade. Kollade inte med vetenskapsmännen, kosmologerna, astronomerna först, och utformade formler för trovärdigheten av en andlig verklighet.
Det var hjärtats hunger...och när Jesus presenterade sig för mig och klev in i min verklighet, steg in i mitt hjärta genom tro, så visste jag bara att jag funnit svaret på mina frågor. Det fanns en Gud, och Jesus var precis den han sa sig vara i bibeln. Jag bara visste att jag visste.
Tron på Jesus är ingenting du kan fixa själv...den ges till dig om du gensvarar på Guds rop efter dig!

Problemet är...huvudet. Huvdet vill kalkylera, undersöka, hitta svaren genom förnuftet, och det är inget fel i det egentligen, men tron Gud ger kommer inte genom huvudet, utan genom hjärtats dörr.

Ateister, humanister vill ha BEVIS...GE OSS BEVIS PÅ ATT GUD FINNS...ATT JUST BIBELN SKULLE VARA SANN!
Jag kan inte ge dig såna bevis...jag har aldrig byggt min tro på några matematiska formler, kalkylerat hit och dit...checkat först med vetenskapen innan jag öppnade mitt hjärta för Jesus. Jag gensvarade på en så stark dragning från ett gudomligt håll, och jag kunde inte ville inte stå emot, utan gav efter. Ju mer jag läste om Jesus i Nya Testamentet desto mer attraherades jag av denne märklige man som sa sig vara själva Vägen till Fadern, till Gud. Tron gavs till mig, och var ingenting jag tog mig...jag bara gensvarade, jag fick tro, attraktionen blev så stark till Jesus, och jag visste att jag behövde honom, för en övertygelse hade kommit in i mig att visst skulle Jesus komma tillbaka en dag och var skulle jag då vara? Jag förstod att Jesus var svaret, och jag ville ha honom...

Nåd

den 7 september

Det här är en kommentar jag skrev på en systers inlägg om nåden bl a, och jag kände att jag ville lägga in den här också...har plockat bort bara lite personliga detaljer.

...Det är en lönlös kamp att ens fokusera på sig själv längre, för så fort jag gör det, och vänder bort mina blickar från Jesus som är min rättfärdighet nu, och berömmer mig av honom, och "försöker" göra rätt, så är jag fel ute...på lagens väg. Hela min kropp är bara helt fel, p g a synden i den. Därför är Jesu kropp räknad mig till godo nu! Vartenda steg jag tar nu tar jag i Jesus, allt jag gör, varenda tanke...är i Jesus!

Det är när vi börjar fatta verkligen vad Gud gjort för oss, när nåden börjar bli klar, som den verkligen kommer i funktion s a s, och kan börja fostra oss samtidigt. Gud fostrar oss inte eg. förrän vi har kapitulerat inför hans kärlek och nåd, inför Jesu fötter...där är våran plats nu!

Vi gör det vi tror är rätt, iallafall i uppenbara saker, dom flesta vet i grova drag vad som är rätt och fel...men inte ens det gäller längre, Jesu försoning gäller ALL SYND, även dom "goda gärningarna" som också är frukter från kunskapens träd.

Nåden är SÅ skandalöst underbar. Det är helt enkelt för bra för våra prestationsriktade...läs förstörda sinnen. Vi fattar det bara inte!

Det är, tror jag, när vi verkligen FATTAR i djupet av våra hjärtan Guds nåd, som glädjen och kärleken till vår Far, och Herre Jesus bryter fram...och DET kan bara vara den enda verkliga grunden för SANN FOSTRAN.

När vi fattar att INGENTING...INTE ENS DEN MEDVETNA SYNDEN RÄKNAS LÄNGRE och att ALLA varenda människa redan ÄR FÖRSONAD med Gud, även dom värsta syndare...för ALLT precis ALLT beror på Jesus nu...och absolut ingenting beror, och får bero på oss....för direkt vi börjar beräkna omedveten/medveten synd och kalkylera hit och dit, så är vi direkt på fiendens planhalva. Hoppas du förstår vad jag försöker beskriva.

Är det inte den sanna uppenbarelsen om kärleken och nåden som befriar oss...och sätter oss i rätt sammanhang och ger oss en rätt identitet...i Jesus, alltid i Jesus är jag. Han ÄR min perfekta ställning inför Gud alltid, han ÄR mitt fullbordade verk och gärning inför Fadern. Fattar du så bra det är?! Livet är redan LEVT inför Pappa...alla gärningar redan GJORDA...hur mycket blir kvar av oss, våra gärningar, våra hit och dit...medveten synd icke medveten? INGENTING kära du INGENTING!

Vår Pappa och Gud har i sin stora kärlek och nåd bestämt utifrån sin egna vilja att ÄNDÅ ta upp oss som sina barn.., som det står redan innan världens grund var lagd. Jag kan inte smälta detta annat än med den helige Andes hjälp! Han är SÅ BRA SÅ UNDERBAR! Men om man ändå tänker på att han ÄR kärlek och vi är hans egna barn...så kan vi ändå ana det logiska i vad Gudomen gjorde tillsammans. Dom gav oss en andra chans genom att sköta hela frälsningsdramat själva...precis som när Gud försatte Abraham i en djup sömn när han ingick sitt förbund med honom, så har han även gjort denna gång, bildligt talat...vi behövde röjas ur vägen TOTALT! Varför försöka fixa något nu längre, när allt redan är gjort!
Det ställer människan totalt i ett läge av... beroende...av Gud, och vad han har gjort. Man blir förundrad när man märker i sitt eget liv vilket motstånd det finns att erkänna sanningen...om sig själv, och om våran Gud.
"Lite bara lite...egna gärningar, egen berömmelse?" NEJ!

Det här är så svårt för oss att fatta att vi ingenting får lägga till, men Herren vill ge oss allt ljus vi behöver. Vi kan aldrig få se nog av Guds nåd...det finns alltid mer att se, förstå. och jag har bara skymtat det här, mycket genom Pappas egen överbevisning genom mycket mycket kärlek, genom sitt ord...genom Peter Ljunggrens undervisning m fl.
Jag tycker det är så underbart att få resonera med andra kristna om Guds kärlek och nåd, MEN inte många är intresserad tyvärr. Det är ju det här som är så underbart...Guds skandalösa underbara nåd! Villkorslösa kärlek! Halleluja!
Det är det här Pappa vill ha in i oss en gång för alla. Han räknar med oss till 0%, och det gör mig så GLAD! JAG ÄR FRI! Jag behöver inte tänka på annat än att låta hans kärlek och nåd få tillträde in i mitt hjärta, och det förvandlar ALLT!
Vem vill inte ta emot en sån nåd, låta sig älskas bara? Jag vill! Konsekvenserna av det hela blir en "rättfärdighetsfrukt som heter frid, och en vinning som heter trygghet och ro till evig tid" Jes 32:16-18. Herren har gett dessa verser till mig, som jag har fått bära med mig på min vandring, till större och större ljus! Prisad vare Han! Läs dom för dom är underbara!

Jag vet att det blev mycket att läsa, men jag har delat med mig av det jag själv förstått hitills, men det är alltid en tid mellan uppenbarelse och etablering, och jag är på väg....Hem kallar jag det, Hem till min Pappas varma vackra ljuvliga fridshem...Hans famn, Hans hjärta. Platsen där jag en gång utgick ifrån och nu med mitt hjärta och min själ håller på att flytta in i igen...
jag är ju redan där, men jag måste lära mig att verkligen LEVA där med mitt hjärta, min själ! Vad hjälper det mig om kunskapen finns där, i mitt förstånd men hjärtats efarenhet, förankring saknas. Det hjälper inte...

Ha en underbar dag i Hans närhet. Låt dig älskas av Honom!
den 17 september
Hög på...kärlek!

Verkligheten finns i Jesus...och smaken av honom...blir ett...MER Herre MER! Beroendeframkallande är han, och det finns inga ord att beskriva...han är berusande, och jag är hööög på kärlek!

Hjärtat söker tillfredsställelse...äkta vara. Jesus är hans namn! Svaret är enkelt. Jesus. Inget annat att lägga till. Jesus Jesus Jesus.

Människor söker söker och tröstar själen för stunden med diverse ting, men det varar inte...det kan aldrig tillfredsställa ersätta det den invärtes människan hungrar och törstar efter. Jesus gör det. Till freds ställer. Han ställer mig i ordning...gör mig tillfreds! Mättar, släcker min törst som inget kan göra. Man vet när man är vid Källan....hjärtat vet! Det finns inget att lägga till, inget att sakna. Man vet, man känner, man är där man ska vara. Hos honom! Det är svårt bara att förbli där. Det är så mycket som vill dra iväg mig, stressa, tänka. Det behövs en rejäl omprogrammering. Det är fel i själva generna, en fullständig omstart behövs...och deleta alla gamla filer. Nytt in...gammalt ut. Varför hänger man sig fast vid skräp...?

Har du lärt dig njuta av något du inte gillade från början. Jag minns en period som 15-åring när jag låg isolerad på ett sjukhus i Tromsö och blev serverad havremust varje kväll...jag hatade det till att börja med. Efter 3-4 kvällar var det inte lika dåligt. Det slutade med att jag längtade efter min varma välling, och riktigt njöt av den.
När du väl fått smak på något som verkligen är gott och som mättar...ända längst därinne, vem vill ha något sämre?

Maria hade valt Brödet att äta av som mättade...Marta inte. Därför var hon i inre stress...otillfredsställd, Maria tillfreds...ställd i ordning! Tyst lyssnade hon, åt hon, drack hon och blev mättad av honom! Hon var närvarande, Marta frånvarande...och arg...såg förslösad tid, bortkastad tid, men Maria utnyttjade tiden rätt till 100%. Hon var där Jesus var!
Då är man rätt, då ÄR man...mera än man gör. Det är så Herren vill ha oss. Han ÄR och där han är där vill han att du och jag ska vara..med honom!