Kan vetenskapen förklara ett hjärta som vet att det kommit hem? Knappast...det vill ha formler...bevis...och går miste om Gud, genom att utesluta honom redan från början, iallafall evolutionisterna. Man försöker beskriva verkligheten utifrån ett perspektiv där man bara kan säga hur det fungerar men inte varför. Detta varför struntar man helt enkelt bara i, eftersom man har bestämt sig för att det inte får finnas någon intelligens bakom allt. Man vill inte ha det så. Man betraktar därför livet självt med slutna ögon, och tvärsäkert säger...neeeej jag kan inte se någon Gud här...och trevar sig därmed fram i en tillvaro, där mörker har blivit ljus. Man tror sig se...bibeln kallar det för dårskap.
Allt eftersom jag lärt känna denne Jesus, har jag upptäckt hur otroligt bibelns beskrivning av världen och människorna stämmer och går ihop...Guds ord beskriver en verklighet som jag känner igen, och kan förstå. Det finns ingenting irrationellt, och underligt med hur allt fungerar, för det följer bestämda lagar och regler, och uppvisar en genialitet i komplexitet och funktion...allt är mycket snillrikt och uttänkt som bara en Gud kan få till det. Han har gjort en värld som jag VILL leva i....att leva i samklang med honom är det mest naturliga tillstånd för människan, och utan honom kan hon inte komma till sin rätt...jag tror att hon irrar omkring i tillvaron blind och ensam..utanför sin bestämmelse.
Människan är skapad för gemenskap med Gud! Allting följer bestämda lagar, och allt följer en gudomlig ordning, och här går naturvetenskap och skapelsetro suveränt ihop. Det finns helt enkelt inga motsättningar. Det är när man försöker tvinga in alla fakta i en materialistisk mall, som det inte passar ihop.
Egentligen spränger alla bevis på Guds existens alla ramar, men eftersom man blundar och bara vill se det man vill se som tycks passa in i den evolutionistiska världsbilden, och tvingar in pusselbitarna...eftersom man bestämt sig för att Gud inte finns...han får inte finnas. Vad visar den bilden man försöker måla upp utan att räkna in Skaparen...förvirring och kaos. Meningslöshet. Tomhet. Slump. Och den bilden kan aldrig bli färdig, för den saknar grundfundament. GUD...som är alltings källa! Lägger man däremot till Gud så blir rebusen lättare att lösa...tavlans färger och motiv växer naturligt och självklart fram och vips får alla formler också sitt rätta svar. Vem skulle komma på tanken att en tavla kommit till av sig själv, utan en konstnär? Men det är precis vad vi gör när vi utesluter den store Konstnären bakom en stora Tavlan! Varför är man så rädd? Människan värjer sig för Gud. Hon vill inte erkänna en överman, för hon vill fixa det själv...livet. Vara alltings fundament. "jag kan själv". "Jag vill vara min egen gud".
Jag har inte alla svar...men jag har en gemenskap med honom som vet allt, kan allt och älskar oss över allting annat. Han är din och min Far, som sände Jesus sin förstfödde Son för att som människa försona oss med sig själv och ge oss evigt liv genom honom...jag tror på vad han säger, och varför tror jag? Därför att jag har fått erfara och uppleva bibelns författare och får göra det varje dag! Dom...Jesus, Fadern och den helige Ande är en levande verklighet, och dom kan bara upplevas inte kalkyleras fram. Jag har fått se deras verkningar i mitt liv genom att se hur dom varit med mig nu under 24 år...jag har blivit helad många gånger fysiskt, själsligt, och sett andra bli det. Jag har varit med om konkreta under, och sett Jesus göra saker i människors liv, hjälpt dom på olika sätt, och framför allt fått uppleva hur saker och ting kommit på plats i mitt eget liv. Det är som att se ett hus bli möblerat och ställt i ordning mer och mer...som ett hus som "sätter" sig till slut, och inte rubbas så lätt...
Min tro är ingen huvudets teori utan handlar om ett förvandlat liv där Jesus Pappa och den helige Ande är verksamma personer i mitt liv. Rötterna går djupt, och hittar sin källa i min Far och Gud...honom vill jag tillhöra, och honom behöver jag för att kunna leva det liv jag verkligen vill...tillsammans!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar