söndag 17 februari 2008

Skor som passar...och inte!




Det är inte kul att promenera med benen fulla av kraft och energi, och finna efter en stund att skorna inte alls orkar med lika bra. Jag har såna skor som snart hamnar på soptippen...dom är hemska. Till utseendet snygga, sitter till synes fint på foten, men dom är totalt hopplösa att gå längre sträckor i.
Dom passar mig helt enkelt inte. Inser det, och inser också att jag varit ovän med dom från första början. - Ibland krävs lite tid för att gå in dom ordentligt, sa gubben, och jag kämpade på...gick, kämpade, tröstade mig med att dom här snygga skorna skulle snart sitta som gjutna på foten...inser efter 2 år att dom är FEL hela vägen.
Hur frestande är det inte att kliva in i ett par skor, som man fallit för, men aldrig riktigt kollat upp, provat in, bara för att dom var sååå snygga. Kändes ok vid ett första prov...

Herren vet vilka skor som passar just dig och mig. Dom är högst personliga, och har perfekt passform, och man blir garanterat aldrig trött i fötterna, om man går i dom precis dom sträckorna Herren vill...varken mer eller mindre, och i den terräng som man klarar av.
Sätter han på dig ett par skor som passar för mjukare underlag ett tag, så spring inte iväg på steniga och hårda vägar. Tids nog kommer det behövas andra skor som klarar "trycket" bättre, är av stadigare slag...
Att kliva in i ett par skor som är för stora...är inte särskilt bekvämt för fötterna, ser bara lustigt ut, och man vrickar garanterat fötterna, ramlar, står på näsan, och Herren får trösta och torka tårarna. Av sorten fåfänga, och övermod... (till sist lär man sig...förhoppningsvis.)

Mina (andliga) skor kanske inte ser ut mycket för världen...men väljer jag att använda mig av dom som Herren gett till mig, hur enkla dom än kan tyckas, så kommer jag också garanterat att klara av att gå på precis exakt dom underlag och vägar som han för mig på. Ibland måste skorna prövas, tron sträckas ut lite...längre, gränserna utvidgas, men då behöver jag inte vara rädd...det håller, och skorna håller för precis dom utmaningarna dom är anpassade för.
Jag inser att jag inte klarar av så hårda underlag ännu, och jag orkar definitivt inte med stigar som bara leder in i teologiskt virrvarr.
Mina stigar måste vara Herrens stigar, för där blir jag inte utmattad. Där orkar mina fötter...




"Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar"
Ordsp. 4:11