tisdag 25 mars 2008

En sann saga



Det går en man fram, som tycks ha tappat någonting
han letar efter något, och söker intensivt

Övertäckt av snö och is, det står ett hus i skogen
Med väggar utav rädslans sten, och ensamhetens oberoende

Därinne gömmer sig ett barn höljt i skuld och skam
det gråter sakta stilla, drömmer om en kärleksfamn

han hittar fram till huset, han andas djupt och ser
där finns hans skatt, hans lilla barn, han skrattar och han ler

för varje ord han nu talar, lossnar sten för sten
får isen som han andas på att smälta sakta ned

så sakta och så stilla utför han sitt verk
att bryta bort, att smälta ned ,tills huset står där rent

nu står han framför dörren, och hans stämma ljuder klart
”Skynda dig att öppna mitt lilla lilla barn!”

Skälvande hör hon stämman, och någonting väcks till liv
Ett eko…ett svagt minne, utav en svunnen tid

Nu ser han genom fönstret hans blick letar sig fram
Finner det lilla barnet som fryser och vill bli varmt

”Kom fram ut ur din vrå” han säger nu så ömt
Jag är din egen pappa, den famn om vilken du har drömt

Så stiger nu ett barn fram som suttit där i skam
tröstad utav orden vågar hon sig fram

Nu bryts fruktans makt som hållit barnet fånget
av kärlekens starka kraft lämnas nu allt förgånget

Så strömmar nu ljuset in, och fyller alla salar
Så väcks det barn till liv av KÄRLEKEN som talar!

Nilla

lördag 22 mars 2008

Tankar vid en diskho


Där, mitt i nuet...nu och här, finns han, och där vill han att jag ska vara med honom.
Är jag i går, i morgon, med mitt hjärta, mitt sinne, missar jag honom, och därmed den sanna gemenskapens glädje... Och då missar jag ögonblicken...
Förunderligt är mötet med honom. Mitt i disk talar han, medan jag sköljer en sked, och det kalla vattnet har det svårt med att skölja bort fettet, matresterna.
Ända tills det varma tar över, och vips rinner smutsen iväg. Så blev mötet idag. Där vid diskhon, blev den smutsiga skeden och vattnet, en predikan för mig...
Det är inte min egen vilja och kraft som "helgar" mig, där jag står på avstånd, upptagen av smutsen...men graden av närhet, och värme. Då tänker jag inte ens på orden helgelse, avskiljning. Men någonting sker där i mötet, när ett hjärta får ett möte med KÄRLEKEN, som det händer...förvandlingen...och den "smutsiga skeden" inte kan stå emot värmen längre.


Lite tänker den på vad den mister...faktiskt ingenting.


Men av Dig, min Far och Gud, är det som jag är i Kristus Jesus, som för mig har blivit till visdom från Dig, till rättfärdighet och till HELGELSE och till förlossning, för att som det står skrivet: den som berömmer sig, skall berömma sig i Herren, Jesus Kristus. 1 Kor 1:30,31.

lördag 8 mars 2008

Stillheten och dess pris


Det är svårt att bli stilla, speciellt i den tid som är idag. Stillheten har ett pris som heter...tid. Kanske din själ är mer väluppfostrad än min, och du kanske inte behöver bråka så mycket, som jag behöver göra ännu...du är lycklig då... det tar ofast länge för mig ännu, innan stillheten verkligen intar mig, och jag kan höra...

Det är underbart att vara där i stillheten inför Faderns ansikte, och få erfara hans person, gestalt...det är en närvaro som inte kräver några ord alltid, det rättar till så mycket...av sig självt. Det är när djup ropar till djup som kärleken börjar erövra hjärtat.
"Be still, and know that I am God: I will be exalted among the heathen, I will be exalted in the earth." Ps. 46:10

Herren KOMMER att bli stor för dig, där i stillheten, stor och härlig, och växa inför dina ögon, och genom det, upphöjer du honom, prisar du honom. Hur kan man inte göra det...???
Vill vi bli sanna tillbedjare...då måste vi lära oss stillhet inför hans ansikte! Och det är en kamp vi alla måste vara villiga att gå in i. Det finns ingenting är jag övertygad om som så mycket Satan räds för att vi ska fatta betydelsen av...som stillhet inför Herren, för det är där vi knyter kärleksbanden, det är där sanningen förklaras, och vi får med Herren bygga en stark grund under våra fötter. Det är där Ordet verkligen byggs in, för det är där det förklaras...
men när han var ensam med sina lärjungar, förklarade han liknelsernas betydelse...