fredag 29 februari 2008

My (Dad) God is an awesome (Dad) God!

Ibland behövs bara en lätt bris av Pappas underbara kärleksvind, som i ett ögonblick SVEPER BORT mörkret,tvivlen...innan man ens hinner be. Det hände mig i morse, då han förvandlade tunga tankar till ljus och hopp, och glädjetårarna kom. Bara genom en lätt beröring, bris...av KÄRLEK!


måndag 25 februari 2008

Vägen hem...

Jag älskar att utforska vägar. Igenvuxna, övergivna, och gamla vägar. Vägar där man vet gamla vagnshjul dragit fram... Det är något med dom, som gör att jag vill följa dom, och se vart dom leder. Jag får samma känsla vid gamla övergivna järnvägsspår...jag får bara sån lust att följa dom, och se vart dom tar vägen. Jag har hittat ödehus vid slutet av vägar, och förlorat mig i filosoferande över vem som har bott där, vilka liv dom kan ha levt.

Ibland är dörren öppen, och självklart...jag utforskar vartenda litet hörn där inne. Går där och öppnar skåp, och dörrar, och bara känner in historien. Mer än en gång, får min man, sitta och vänta tåligt utanför, för han vet hur jag är. Jag kan inte låta bli.

Mer och mer har jag förstått...att allt innerst inne handlar om att finna vägen hem. Vandringar på stigar som tyckts irrande och virriga, dom har ändå mitt i allt virrvarr, gått i en riktning, för när jag ser mig tillbaka ser jag en Hand som hela tiden verkar ha lett mig, Ögon som måste ha Sett mycket mer, vidare, vidare, längre... Mer och mer har vandringen fört mig närmare ljudet av NÅGONS Hjärtslag...min Fars!


Har jag funnit tryggheten under hans beskärm, i hans famn, i det "innersta rummet", under hans vingar? Hör jag hans röst? Ja!, bättre och bättre!

Många står så långt bort idag, dom hör inte ljudet, ropet; "VAR ÄR DU?!" ekot av dom orden finns där ändå i varje människas hjärta, som en stämpel, och gör henne orolig, irrande, tills hon finner Vägen Hem, till källan, hemmet, rötterna. Det är där det står en Far som alltid har väntat och längtat, som sände sin äldre Son att försona oss, och leta rätt på sina bortsprungna barn, som sträcker ut sina armar och säger "Välkommen HEM!"

Jag såg en bild en gång som Herren målade upp för mig, för många år sen, som var en väldigt enkel en, där jag såg mig befinna mig i min styvfars hus (djävulens), mycket förtrogen med ordningarna där.
Plötsligt slås dörren upp, och Jesus står där på tröskeln. Han böjer sig ner på huk och sträcker ut sina armar mot mig, och börjar tala goda ord till mig, och försäkra mig om att jag inte hör hemma i det här huset, utan har ett annat hem som är mitt riktiga, där min RÄTTE FAR väntar på mig!
Misstroget ser jag på honom, och djävulen som står står där bredvid mig gör allt för att jag inte ska lyssna på Jesus, våga tro på det han säger. Han kan ingenting göra dock, han kan inte hålla tag i mig, bara tala in ord av misströstan och tvivel, och hur värdelös jag är, och att "det där inte gäller mig".
Längtan efter att gå in i Jesu famn, som växer till bristningsgränsen, gör att jag till sist ändå närmar mig honom, sakta men säkert, för att till sist slutas i hans famn!!! Stadigt, med ett stort leende lyfter han upp mig, och på starka armar bär han ut mig i ljuset, innesluten i sin famn, och vi är PÅ VÄG HEM! Två sårmärkta händer håller mig i ett fast grepp!

Ordet från Heb 2:13 kom till mig;
"Och åter: Jag vill sätta min förtröstan
till honom. Och åter:
Se, jag
och barnen som Gud har gett mig."

Underbare Jesus! Den bilden har följt mig genom åren, och jag förstår att vandringen tillsammans med honom, har ett mål, och det är att verkligen komma in i huset, MED MITT HJÄRTA, och börja leva det livet jag är skapad för att leva; barnaskaplivet, i Sonen, inför FADERN...

"Jag är Vägen (in till Fadern), Sanningen (som för dig dit) och Livet (du ska leva med mig, inför Fadern). Ingen kommer till FADERN, utom genom mig!" Joh 14:6

söndag 17 februari 2008

Skor som passar...och inte!




Det är inte kul att promenera med benen fulla av kraft och energi, och finna efter en stund att skorna inte alls orkar med lika bra. Jag har såna skor som snart hamnar på soptippen...dom är hemska. Till utseendet snygga, sitter till synes fint på foten, men dom är totalt hopplösa att gå längre sträckor i.
Dom passar mig helt enkelt inte. Inser det, och inser också att jag varit ovän med dom från första början. - Ibland krävs lite tid för att gå in dom ordentligt, sa gubben, och jag kämpade på...gick, kämpade, tröstade mig med att dom här snygga skorna skulle snart sitta som gjutna på foten...inser efter 2 år att dom är FEL hela vägen.
Hur frestande är det inte att kliva in i ett par skor, som man fallit för, men aldrig riktigt kollat upp, provat in, bara för att dom var sååå snygga. Kändes ok vid ett första prov...

Herren vet vilka skor som passar just dig och mig. Dom är högst personliga, och har perfekt passform, och man blir garanterat aldrig trött i fötterna, om man går i dom precis dom sträckorna Herren vill...varken mer eller mindre, och i den terräng som man klarar av.
Sätter han på dig ett par skor som passar för mjukare underlag ett tag, så spring inte iväg på steniga och hårda vägar. Tids nog kommer det behövas andra skor som klarar "trycket" bättre, är av stadigare slag...
Att kliva in i ett par skor som är för stora...är inte särskilt bekvämt för fötterna, ser bara lustigt ut, och man vrickar garanterat fötterna, ramlar, står på näsan, och Herren får trösta och torka tårarna. Av sorten fåfänga, och övermod... (till sist lär man sig...förhoppningsvis.)

Mina (andliga) skor kanske inte ser ut mycket för världen...men väljer jag att använda mig av dom som Herren gett till mig, hur enkla dom än kan tyckas, så kommer jag också garanterat att klara av att gå på precis exakt dom underlag och vägar som han för mig på. Ibland måste skorna prövas, tron sträckas ut lite...längre, gränserna utvidgas, men då behöver jag inte vara rädd...det håller, och skorna håller för precis dom utmaningarna dom är anpassade för.
Jag inser att jag inte klarar av så hårda underlag ännu, och jag orkar definitivt inte med stigar som bara leder in i teologiskt virrvarr.
Mina stigar måste vara Herrens stigar, för där blir jag inte utmattad. Där orkar mina fötter...




"Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar"
Ordsp. 4:11




måndag 11 februari 2008

Jason Upton - Freedom!



Suzy Willis - Open wide!



We're not holding on anymore
To the keys to the doors
We give them to you
King of glory come in

Oil the hinges on the gates
Turn the lock, roll the stones away
We call to You, oh
King of glory come in

Chorus:
Open wide
Open wide and we will usher you in
Open wide
Open wide oh king of glory come in

Bridge:
Tell me who is this king (2x's)
Strong and mighty King
Power and glory, King
King of all kings!