torsdag 31 januari 2008

Smörboll, bastu och en extravagant Far...

Vi har en underbar, fantastisk och omtänksam Far och Gud, som vill vara med oss i allt, och visa oss vem han verkligen är, låta oss få upptäcka vilken sann Far vi har i honom, med allt vad det innebär av faderlig omtanke och gränslös kärlek och omsorg. Han är exakt den PAPPA vi alltid har drömt om, och som våra hjärtan ropar efter. Det finns absolut ingen begränsning i honom, när det handlar om att uttrycka kärlek, och han kan och vill vara extravagant också i att ge oss det våra hjärtan längtar efter, och det behöver inte alltid vara av "nyttoart" s a s. Han ser till hela oss, har verkligen koll på helheten ande, själ och kropp, och precis som en fungerande pappa på jorden, som ibland uttrycker sin kärlek och omtanke genom konkreta presenter, precis så är också vår himmelske Far!
Han älskar att överraska oss...genom olika uttryck, och på olika sätt, och han längtar efter att se vår glädje, häpnad och överraskade min!

Vår himmelske Far, är inte en...G u d långt borta, utan en Far, en Gud, som är nära, och VILL vara nära, och han är så MÄNSKLIG...han är en pappa, som vi kan förstå oss på, och relatera till...i första hand som dom barn vi är till honom. Jag har börjat göra det på ett sätt, som jag aldrig trodde var möjligt. Med en ganska trasig pappabild i bagaget, på grund av en tråkig barndom, så fick jag aldrig uppleva en sund och frisk pappa-dotter relation, och har haft jätteproblem att förstå begreppet "villkorslös kärlek". Men min himmelske Far har på så många sätt börjat bli den pappa för mig som börjat visa mig vad bgreppet KÄRLEK betyder. Han har KOMPENSERAT mig, och fortsätter att kompensera mig på så många områden i mitt liv. Han är en helt fantastisk Far och Gud!

Jag skulle kunna berätta många episoder, där jag upplevt hans speciella närvaro, och ENGAGEMANG i mig, över mig, och jag har känt hans känslor och hjärtelag...i tider av stor smärta, gråt och jobbigheter, och det är erfarenheter, som har hjälpt till att rasera lögnens tankebyggnader, och om vem han verkligen är, vem jag är...för honom. Vem Jesus är.
Han har en bit kvar, jag är ännu inte helad och upprättad, men jag är på väg att bli det, i hans kraft, i hans vård, och jag är så innerligt tacksam för att ha en Far som vår Gud, som mer och mer börjat bli min varma FAMN, och min alltid mycket närvarande PAPPA, i ur och skur!

Jag skulle vilja berätta om en händelse jag fick vara med om för 2 somrar sedan, som etsat sig in i mitt hjärta om något, och det var en erfarenhet av Gud som min EXTRAVAGANTE Far!

Jag har mina rötter i den tornedalska myllan, där jag tillbringade mina barndoms somrar i sommarstugan som ligger några mil från Kiruna, där jag växte upp...
Den lilla byn, där tornedalsfinskan klingade högre än svenskan, där arbetshästarna sprang lösa i byn, och kossorna ännu betade i sina hagar. En plats av midnattssol... en plats av smörboll, och midsommarblomster på somrarna som pryder ängarna, och där en äkta finsk bastu på varje gårdsplan ståtar lika självklart som att solen på den breddgraden aldrig går ner om sommaren...och att myggen aldrig sover ;-)

Alla smörbolls-midsommarblomster minnen, bastuminnen, den rena och friska doften av myrar, som tränger igenom luften, det är minnen jag burit med mig från somrarna där uppe, som funnits kvar genom åren.
Jag älskar smörboll över alla blommor, och suckar mot min man, att kanske kanske skulle han kunna bygga en bastu, eller att vi köper en...en vedeldad finsk förstås. Inget annat duger.

Iallafall...min längtan efter att få uppleva synen av smörboll och midsommarblomster i midsommartid blev speciellt stark för mig för 2 somrar sen. Jag ville till Marsfjällen så starkt, där vi semestrat förut, och fått uppleva så otroligt vackra vyer just vid den tiden.
Längtan växte...och i början på sommaren, så satte jag mig ute på altanen en varm och skön morgon, och började pratade med min himmelske Far om min längtan... Trevande började jag, men kände mer och mer hur tron steg i mig, och började lägga ut mer detaljerat en ev. resa, som då bara kunde bli fråga om en helgtripp, eftersom jag jobbade den tiden. Jag började i det lilla, med att lägga fram det jag läst mig till på nätet, om billigt rum, eller en mkt billig stuga, och kalkylerade i kronor och ören, men jag fick ingen frid...kände ett slags vemod i mig och förstämning mitt i allt, och jag blev lite fundersam. Det kändes plötsligt inte alls bra.
Tankarna om vad jag verkligen önskade mig, kom plötsligt. Och jag bad att "det skulle ju vara jätteskönt med en stuga med BASTU, men det blir ju så dyrt Pappa...!". Det skulle dra i väg kostnaderna alldeles för mycket, tyckte jag, så jag avbröt mig...
Plötsligt känner jag klart och tydligt hur Pappa bara säger till mig lite uppfordrande, oändligt stilla, men bestämt. "Men... du vill ju ha bastu?" Ville och ville..., jag hajade till rejält. Hörde jag rätt? Frågade han MIG, vad jag VILLE HA...EGENTLIGEN? JO, det verkade så! "JOO, sa jag fylld av glädje och förvåning, det vet du att jag vill!!! "JA MEN TA DET DÅ...JAG DIN PAPPA OCH GUD BETALAR!"
Jag började skratta...det var helt otroligt! Pappa BJÖD mig att TA I, och inte tänka snålt och litet här. Jag fick ett ord..."extravagant Far" Jag jublade, och prisade Pappa en bra stund där på altan, och kunde knappt bärga mig, tills min käre gubbe kommit hem från jobbet, så jag fick BERÄTTA!

Den stunden på altan blev till ett minne jag nog alltid kommer bära med mig genom livet. Hade inte berättat för Janne om min längtan efter fjällen, utan bad Pappa bekräfta hans tilltal, genom att lägga samma längtan i honom.
Han kom hem, och jag började berätta om mitt samtal med Pappa...jo, han hade också fått den längtan i sig, att få fara iväg precis den tiden jag ville. Han hade känt precis som jag!
Jag fick en sån härlig bekräftelse, och glada och tacksamma till Herren, beställde vi en resa, och bokade den lyxigaste stugan som fanns, och den min vän, hade en härlig bastu!

Den helgen var underbar! Vädret hade precis slagit om från kyla, och regn, till det mest ljuvliga väder, där solen flödade över oss hela helgen. Smörbollarna hade precis slagit ut i blom, och utsikten över Kultsjön från stugfönstret var bedövande vacker. Stunden där på kalfjället på lördagsförmiddagen i Stekenjokk, finns kvar som ett stark minne. Lukten av svag myr, och ren ren luft!,...den som upplevt fjällen vet vad jag pratar om!
Det är en naturupplevelse som slår det mesta.
Kvällen avslutades med en god middag, och ett gott vin till! En skööön bastu innan sängdags blev det naturligtvis! Hade lite problem med att ställa in rätt värme, för det var ingen finsk vedbastu det här, men lyckades till slut få upp en ganska behaglig värme ändå. Det kändes så lyxigt alltihopa, och vi kände oss som KUNGAR, oändligt omhändertagna av Konungars Konung!
Mitt i allt detta så var det mest underbara det, att vi visste båda två, att det här var en resa i vår egen himmelske Fars regi, och det gjorde den till en alldeles speciell upplevelse. Atmosfären var MÄTTAD med hans närvaro...Faderns underbara närvaro. Han VILLE bjuda oss på något SÄRSKILT den helgen. Han visste att jag gått och längtat så länge...han ville glädja mig speciellt i det här, och ge mig den här underbara presenten!
Den generositet som han gav oss ett prov på genom den här upplevelsen, fick mig att förstå ännu en liten bit av hur god han är, hur hans hjärtelag är, hur han kan vara mot sina barn;

HAN ÄR MIN ALLDELES UNDERBARE OCH EXTRAVAGANTE FAR, OCH GUD!






"Idel goda gåvor och fullkomliga skänker kommer ner ovanifrån, från himaljusens Fader, i vilken ingen förändring sker, och ingen växling mellan ljus och mörker"

Jak 1:17

Tack min egen äkte Far!

lördag 26 januari 2008

En enkel Far...på en enkel stol!!!


Jag skulle vilja dela med mig av en erfarenhet jag fick göra under en lovsångsstund jag hade, där jag fick uppleva något helt fantastiskt, som fått betyda mycket för mig, och som fått bli en viktig milstolpe i mitt kristna liv.

Jag brukar ibland gå in på Toronto Airport Christian Fellowship, och "vara med" på mötena där, och deltar då själv, och i lovsången, som ofta är lång och innerlig.
Jag hade precis börjat lyssna på budskapet om Faderns kärlek, det var för ca 2 år sedan, och fick nu uppleva under en lovsångsstund, där betoningen låg just på tillbedjan av Fadern, att jag plötsligt kände en enorm frimodighet i lovsången, och såg och upplevde med hela min invärtes människa att jag stod där inför min Far, och sjöng direkt in i hans hjärta. Jag nådde fram kände jag...och jag stornjöt.

Det jag upplevde under den här stunden är så svårt att återge och beskriva...plötsligt står jag bara där, inför Fadern, och får uppleva hans ENORMA GLÄDJE över att just jag ville komma nära, och ge honom min speciella sång! HAN VILLE HA DEN, OCH HAN TOG EMOT DEN, MED ETT STORT LEENDE!
Jag såg honom! Inte bokstavligt, mera förnamm hans gestalt, och såg honom ändå på något sätt, med mitt hjärtas ögon förstod jag, och under en liten men skakande stund SÅG jag hur han NJÖT över att just JAG KOMMIT och ville vara NÄRA HONOM...OCH HAN TOG EMOT MIN SÅNG, OCH VAR SÅ GLAD!!!

Tänk dig...Fadern, Gud själv, satt där, och tog emot min sång, och jag kände att jag stod inför den enklaste, mest normale, och underbare PAPPA, som var så otroligt till 100% perfekt! Hans utstrålning sa mig så mycket, förklarade utan ord, hur han såg på mig den stunden. Vi hörde ihop, och jag passade så bra in där framför honom... jag!!!
Det hade ingenting att göra med nivån av helgelse, men bara med att jag var VÄLKOMMEN eftersom jag var hans DOTTER! Renad och tvättad i Jesu blod!

Och det absolut mest fantastiska i det hela, var inte, att jag upplevde att jag stod där inför honom som är GUD DEN HÖGSTE, MAJESTÄTET SJÄLV, etc etc...sittandes på sin upphöjda tron...helig och nästan ouppnåelig...NEJ, det mest slående, i denna upplevelse var, och som gjorde det djupaste intryck på mig var att...


...HAN, FADERN, GUD SJÄLV, SATT PÅ EN ENKEL INTETSÄGANDE HELT VANLIG STOL...

OCH TOG EMOT MIN KÄRLEK, MIN SÅNG, FÖR DET VAR MERA I EGENSKAP AV PAPPA, INTE GUD, SOM HAN TOG EMOT MIG I DET ÖGONBLICKET, DET VAR SOM PAPPA HAN UPPENBARADE SIG FÖR MIG, OCH JAG KÄNDE ATT DET VAR HANS DJUPASTE ÖNSKAN OCH LÄNGTAN ATT HA DEN RELATIONEN MED MIG!

Jag erfor hans kläder som VANLIGA PÅ NÅGOT SÄTT. Hur ska man kunna förklara sånt här, eftersom det här handlar om en upplevelse och erfarenhet, ett intryck, man får?, och det står absolut ingenting i bibeln om såna här saker, men jag upplevde det här, och det har etsat sig in i mitt hjärta, och HJÄLPT mig oerhört mycket i min vandring närmare honom, för att verkligen lära känna honom som den Pappa han är innerst inne för mig!
Jesus var inte där den stunden, så att jag såg honom, men ändå där naturligtvis, och jag vet att han gladde sig mycket...

Jag fick verkligen uppleva i den stunden betydelsen av att "tillbe Fadern i Ande och sanning" iallafall en aspekt av det hela. Mitt hjärta och mina ord var ett, och i fullkomlig samklang.
Hela begreppet tillbedjan har många djup och bottnar...

Hoppas du fått ut något av det jag berättat här, och att det kanske hjälper dig närmare din Far. Du ska veta att du är välkommen inför honom, med din speciella sång, ditt uttryckssätt inför honom. Du är ju hans barn, född av den helige Ande har du nu kommit tillbaka hem, och han längtar efter just dig!

Stanna inte bara vid Jesus, när du lovsjunger, när du umgås i bön, utan gå också vidare in till Fadern, prata med honom, våga sjunga direkt till honom, och GE HONOM DIN TACKSAMHET, BEUNDRAN, SJUNG LJUVLIGA SAKER TILL HONOM, även om sanningen om honom ännu inte uppenbarats för dig...hans personliga kärlek just till dig. Jag lovar dig, att DEN KOMMER TILL DIG, så småningom. Gå framåt, OCH IN TILL FADERN I JESU NAMN. DU ÄR VÄLKOMMEN!!!!


Psalm 84

2. Huru ljuvliga äro icke dina boningar,
(min FAR OCH GUD), HERRE Sebaot!
3. Min själ längtar och trängtar
efter HERRENS gårdar,
min själ och min kropp
jubla mot levande Gud.

4. Ty sparven har funnit ett hus
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar[1]:
dina altaren, HERRE Sebaot,
min konung och min Gud.

5. Saliga äro de som bo i ditt hus;
de lova dig beständigt. Sela.

6. Saliga äro de människor
som i dig hava sin starkhet,
de vilkas håg står till dina vägar.

7. När de vandra genom Tåredalen[2],
göra de den rik på källor,
och höstregnet höljer den med välsignelser.

8. De gå från kraft till kraft;
så träda de fram inför Gud på Sion.

9. HERRE Gud Sebaot,
hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud. Sela.

10. Gud, vår sköld, ser härtill,
och akta på din smordes ansikte.

11. Ty en dag i dina gårdar är bättre
än eljest tusen.
Jag vill hellre vakta dörren
i min Guds hus
än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

12. Ty HERREN Gud
är sol och sköld[3];
HERREN giver
nåd och ära;
han vägrar icke dem något gott,
som vandra i ostrafflighet.

13. HERRE Sebaot,
salig är den människa
som förtröstar på dig.

tisdag 1 januari 2008

Underbare helige Ande!

"Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit ta sin boning i oss»? Jakob 4:5

Vad är det han ”trängtar” längtar efter…den helige Ande? Han längtar efter att få uppenbara Sonen för oss, och se honom ta gestalt i oss! Så att vi i Sonen kan leva ut våra liv, genom, och i Sonen, och han i oss, först och främst INFÖR FADERN. Sonen längtar efter att få föra oss HEM till Fadern, med våra själar och hjärtan, där vi egentligen redan är, men som också är ett område som vi behöver inta, och erövra, tillsammans med honom, allt med hjälp av den helige Ande. Anden vid vår vänstra sida, och Jesus, Vägen, Ordet vid vår högra för oss HEM...(en bild jag såg en gång)
Vilken underbar skatt den helige Ande är, vår vän, vår Hjälpare, som nu finns hos oss, för att hjälpa oss in i det Sonlivet, där vi kan leva dom liv, vi skapades till.

Hans kärlek, som är precis lika personlig som Faderns och Jesus, brinner i oss svartsjukt, och gör oss kapabla att ta emot, och att gensvara i kärlek! Han öppnar upp våra hjärtan och våra själar för kärleken. Anden vakar över oss, älskar oss med en fullkomlig mors kärlek, som längtar efter att uppenbara Sonen, och hans liv, i, och genom oss. Han vill leda oss in i sanningen om honom, om Fadern, och hjälpa oss SE vem dom är. Bara i Jesus kan vi hitta rätt i tillvaron, inta vår rätta plats vid Faderns bröst/sköte, för bara i Jesus hittar vi hem, och till oss själva…"Mamma" hjälper oss hitta vår plats som barn i hemmet! Sonens och dotterns!
Anden vittnar med vår ande att vi ÄR GUDS BARN! Det ska vara vår största lycka, men det går bara i Sonen...för det är bara Sonen som KAN och VET hur ett sant barnaskapsliv ska levas.
Andens roll i Gudomen är den tillbakadragnas, precis som kvinnans roll är på jorden. Inte den tystas, den svagas, den försagdas, den underkuvades, men den upplyftandes, uppmuntrandes, den stärkandes, den hjälpandes, och den sammanfogandes roll! Den som förstår att rätt förestå ett hushåll! Ordspr. 31 är en underbar bild på den helige Ande. Där har vi den perfekta förebilden på allt vad sann kvinnlighet är!

Anden, en av tre separata Gudspersoner
Även om den helige Ande, den tredje personen i Gudomen, är en ”undanskymd” person i Familjen, så är han till 100% en person, med sitt eget jag, sitt eget själv, precis som Jesus och Fadern. Varför har vi så svårt för att se att det handlar om tre separata personer här?
Hur kristna kan få för sig, att dessa Gudspersoner sitter ihop på något underligt sätt, och är GUD i singularis, alltså som ett slags trehövdat väsen, som ”uppenbarar” sig i Fadern, Sonen och den helige Ande? ETT men ändå tre...det är en gåta för mig. Det ÄR TRE SEPARATA PERSONER, som tillsammans bildar Gudomen, vår himmelska Familj, där Fadern är Gud i högsta mening, eftersom han är FADER. Han är överhuvudet i vår Familj! Det är så enkelt att förstå, och Ordet är så klar på den här punkten...
Det är GUDS LIV; ZOÄ, som dom äger i sig själva, som gör dom till just Gudspersoner.

Dom är ETT, visst, men det är INTE bokstavligt, utan ENHETEN i den inbördes relationen, umgängelsen; ett i vilja, tanke, tal, och KÄRLEK, men absolut tre skilda personer, med sitt jag, sitt självliv....och den som umgås med dom, som har sett dom, med sitt hjärtas ögon, och känner dom, SER verkligen att det är så här, och att det stämmer till 100% med Guds eget Ord. Här är det lätt att ta en sidoväg, och lägga ut mera ang. själva Gudomen, men nu handlade det om den helige Ande speciellt, och jag vill beskriva honom, allt efter min egen uppenbarelse och kunskap…

Anden, min Hjälpare för mig fram
När man står där, mitt i svaghet och bävan, går fram till tronen, stående på Ordets grund, det är stunder när bekräftelsen kommer på Andens underbara närvaro...han hjälper mig fram! När jag använder tungotalet, för jag vet inte alltid vad jag ska säga, så finns han där och ger orden liv. Han är ljuvlig och han är dyrbar, denna min skatt. Böneorden som först kan kännas torra, och når högst 1 m på sin höjd ovanför marken, lyfts plötsligt upp till en nivå, där anden och själen börjar svinga sig på friare vingar, MED den helige Ande. När jag tar Ordet i min hand, är Anden där, och i hans kraft når jag plötsligt fram. I hans styrka, i hans kraft sker plötsligt ett byte. Hans kraft, hans hjälp, hans uppenbarelse...och jag är där! Inför Herren, inför den helige, och det sker ett möte. Ett djupt och personligt möte ansikte mot ansikte, där Ordet blir uppenbarat...JESUS! En del anser det vara fel på något sätt att umgås med Anden, och jag undrar varför. Varför skulle det det? I umgängelsen sker saker och ting naturligt, när man följer...Anden in i umgängelse. Visst kan jag prata och umgås med Anden...en stund, och uppleva starka stunder, men han visar alltid vidare, tar mig i handen och för mig inför tronen, lockar mig bort från sin egen person...

Den helige Andes kärlek är stark, svartsjuk. Här finns ett känsloregister som nästan kan skrämma en ibland. Det finns ett sådant engagemang, man kan få känna av, som kan bryta fram i form av hejdlös ilska, (över ondskan) glädje, ömhet, etc etc.Det är känslor till 100%, och det kan man få uppleva från ett ögonblick till ett annat.

Andens vidrörandes kraft
När människor slås till marken av den helige Andes kraft, och beter sig underligt, i våra ögon, så är det inte Anden i sig förstås, som beter sig så, men det är vi som inte klarar av den härlighet och kärlek djupast sett som finns här, och våra förgängliga kroppar där synden finns, reagerar starkt på Guds kraft.Man kan skaka, darra, vrida sig, rulla runt...skratta okontrollerbart, gråta hejdlöst. Det är egentligen bara ofullkomliga barns starka reaktioner på KÄRLEK i första hand det är frågan om.
Hur vänjer man sig vid så mycket kärlek, som finns i Gudomen? Man måste bli övad, vänja sig…i alla fall jag.
Den helige Ande hjälper mig att ta emot, att öppna mig, tills mitt hjärta mer och mer blir förtroget med all denna kärlek. Det kommer en tid när man också blivit förtrogen, och då blir det inte lika ”tumultartat” dessa möten, med det har med vårat helande att göra det här så mycket…

Anden är en person, en levande underbar person i Gudomen, och inte någon slags opersonlig kraft, och vi behöver lära känna honom, bli förtrogen med honom; hans roll i våra liv, hur han verkar, och hans tillvägagångssätt med oss, för att kunna ledas och föras in i barnaskapslivet. Tillsammans med Fadern och Sonen bildar den helige Ande vår Familj där Anden är den sammanhållande parten, den som "förestår hemmet", uppfostrar och hjälper oss hitta vår rätta funktion i tillvaron, den genom vilken vars liv (det gudomliga), och kraft strömmar mellan oss, och binder och förenar oss med varandra!


Tack helige Ande för att du finns hos oss nu! Du kom till oss, mitt i vår svaghet, mitt i vår synd, och födde oss på nytt, allt tack vare din förstfödde Son, och placerade oss i honom. Du förmedlar Liv till oss, och hjälper oss att lära känna er tre; vår Far, vår Storebror, och dig vår andliga Mor, som du djupast sett är, för ni ÄR vår FAMILJ! ALLT ÄR ÄKTA. Jag är så glad för att du finns hos mig...och mina syskon. Välsigna dom, och lyft upp dom på dina starka armar, och omslut dom i din underbara kärlek och kraft!
Visa oss JESUS!!!
Amen i Jesu namn!

More beautiful representations of meetings with the Holy Spirit!