måndag 31 december 2007

Sunnanäng, och drömmen om den perfekte föräldern...



Astrid Lindgren skrev många sagor där hennes egen längtan efter den villkorslösa kärleken lyste fram klart och tydligt...

En av dessa sagor är Sunnanäng. Berättelsen om dom föräldralösa barnen Anna och Mattias, som hamnar hos en elak bonde, där deras tillflykt en dag, mitt i elände och fattigdom består i att dom hittar en förtrollad värld, som dom upptäcker mitt inne i skogen.
Ledsagad till dess port, av en röd fågel, kliver dom in i en underbar värld, där det alltid är sommar, där det finns andra barn som välkomnar dom, och där det står en varm kärleksfull centrumfigur, en mamma, mitt i idyllen, som kallar dom för "alla mina barn". En mamma vars famn räcker till för alla.

Den världen, med all denna kärlek, återvänder Anna och Mattias till gång på gång, tills dom en dag får veta att om dörren dit en gång stängs, kan den aldrig mer öppnas. Och det är vad dom gör en dag. Tysta ser dom på varandra, när dom står där vid dörren den sista gången, redo att kliva ut i vintern och kylan. Dom går inte ut, utan i tyst samförstånd stänger dom igen dörren...

Mio min Mio är en annan saga, där Fader Konungen står där, i sin totala kärlek. Far till den lille föräldralöse killen Bosse, som alltid på något sätt vetat, att det visst fanns en pappa där ute någonstans, som inte alls var död, utan som alltid hade funnits, och som alltid väntat på honom. Han förenas med sin pappa en dag, ledsagad av en ande, som för honom "bortom stjärnorna".

Dessa sagor slår an strängar i oss på ett sätt, som bara vittnar om ett djupt behov i oss. Behovet efter den villkorslösa kärleken!

Det är ropet i oss efter en pappa, som funnits där en gång, och som lämnat ett eko, ett avtryck efter sig, i form av en längtan, och jag tror inte att vi någonsin kan komma till sann ro, som kristna, förrän denna gemenskap är återupprättad, för det är bara Fadern som kan fylla våra djupaste behov av kärlek. Och det är en gemenskap som vi måste inta, tillsammans i, och genom Jesus. Vi behöver lära känna honom!

Jesus är sonen, djupast sett, och den som föddes först, som får sina barnabehov fyllda av Pappa, och vi har exakt samma behov som honom. Det är därför som Jesus vill föra oss vidare;

"Jag är Vägen (in till Fadern), Sanningen (som för oss dit) och Livet (vi ska leva inför Fadern; barnaskapslivet, som är Sonens liv). Ingen kommer till FADERN, utom genom mig!" Joh 14:6.

Jag tror att vi beter oss mycket som Anna och Mattias, som lämnade det underbara, och gick ut i kylan, gång på gång, och så gör vi när vi ännu inte är förtrogen med Kärleken från Fadern.
Vi kommer, trevande, osäkert, tar emot...lite, ibland mer, men det finns områden i oss som säger nej, och som har så svårt för att fatta att vi faktiskt är villkorslöst älskade för vår egen skull.
Den dagen vi blir det, och det kan ta länge, beroende på omständigheter i våra liv, så vågar vi stänga dörren för alltid, dörren ut till kylan, till osäkerhetens och fruktans kalla natt. Det kan behövas många möten, och många överbevisningar för ett förkrossat hjärta, och en trasig själ, innan det till sist helas, lugnar sig, barnet blir mätt och belåtet, och lägger sig till ro...i Faderns famn.
Jesus stora glädje är att föra våra hjärtan och själar HEM till TRYGGHETEN, som det betyder att finna sin plats, i Faderns kärleksfamn, för han vet att det är bara genom att bli förankrad i den villkorslösa kärleken, som vi når själva syftet med våra liv. Skapad av kärlek...till kärlek!

I "proffsens" och "dom vuxnas" öron låter alltid det här pratet barnsligt. Men i många dessa proffs´ hjärtan gråter ofta ett ängsligt barnahjärta, som längtar...HEM. I all vår s k vuxenhet, så kommer vi alltid att stå stilla i sann andlig utveckling, om inte barnets djupaste behov av kärlek och bekräftelse blir mött, och med allt vad det innebär av konsekvenser som; fruktan, konkurrens, tävlande, jämförande etc. Har vi inte här ett klart exempel på osäkra rädda ledare, som blir kontrollfreak, och utövar makt och manipulation? Jag undrar bara...
Det är nog oftast här vi också hittar dom skickliga retorikerna, dom intellektuella kristna, dom diskussionslystna...egentligen handlar det hela om en massa otillfredsställda behov, som skriker och pockar på, som vår Far längtar efter att få fylla. Ett fyllt hjärta, en mättad själ tystnar till sist, och slutar kinka...

Kärleken från Fadern gör att vi slutar söka bekräftelse hela tiden från andra. Som gör att vi grundar vår trygghet i vilka vi är inför honom först och främst. Älskade och bekräftade, i Jesus Kristus till 100%!

Jag är på väg HEM, och jag har börjat fatta att Anna i sagan, det är jag det...i mitt sätt att läsa den, och jag tror det är Herren som visat mig detta.

Det kommer en dag, när jag kommer att stänga dörren för alltid, övertygad, säker i mitt hjärta till 100% på att den villkorslösa kärleken också gäller mig. Pappa håller på att byta ut själva basfundamentet under mina fötter, för det var så mycket av lögner som byggdes in i mitt liv, från början, som han behöver få byta ut mot sanningen, och kasta ut det som aldrig var mitt.
Den otroliga kärlek, och ljuvlighet han har bemött mig med, mitt i mörker och synd, är någonting som inte går att beskriva. Det är för underbart, och jag kommer en dag att ropa med HELA mitt hjärta, min själ och min kropp "MIN PAPPA...INTE BARA ISAKS, JAKOBS, OCH ABRAHAMS, OCH MIN GUD, UTAN MIN P A P P A! MIN ALLDELES UNDERBARE, FANTASTISKE, LJUVLIGE, ÄKTE PAPPA!"

Jag jublar idag, men det finns osäkerhet, behov av förvandlig till själen. Det behövs mer uppenbarelse angående nåden och rättfärdigheten, men jag är på väg, och jag ger sanningen rum, i Andens kraft, som är min Hjälpare, som steg för steg för mig in...i hela sanningen! Jag har en Familj, som visat mig vad det betyder att vara i trygga händer, och som lovat att gå med mig...hela vägen!

"Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss, därigenom att vi får kallas för Guds barn,, vilket vi också ÄR!" 1 Joh 3:1.

"Min Far...jag tackar dig för alla Annor och Mattiasar, alla Mios, som du drar till dig i dessa dagar, för att uppenbara dig själv för dom, vilken slags PAPPA du verkligen är. Jag tackar dig för alla dom som är beredda att ödmjuka sig själva och bli dom barn, som erkänner sitt behov av dig, som inte ser sig själv för vuxna...för dig. Dra dom nära ditt hjärta, ta dom i din famn, och stilla all hunger all törst, och visa dom vilka dom själva är, precis som du håller på att göra för mig"
AMEN I JESU NAMN!