måndag 31 december 2007

Sunnanäng, och drömmen om den perfekte föräldern...



Astrid Lindgren skrev många sagor där hennes egen längtan efter den villkorslösa kärleken lyste fram klart och tydligt...

En av dessa sagor är Sunnanäng. Berättelsen om dom föräldralösa barnen Anna och Mattias, som hamnar hos en elak bonde, där deras tillflykt en dag, mitt i elände och fattigdom består i att dom hittar en förtrollad värld, som dom upptäcker mitt inne i skogen.
Ledsagad till dess port, av en röd fågel, kliver dom in i en underbar värld, där det alltid är sommar, där det finns andra barn som välkomnar dom, och där det står en varm kärleksfull centrumfigur, en mamma, mitt i idyllen, som kallar dom för "alla mina barn". En mamma vars famn räcker till för alla.

Den världen, med all denna kärlek, återvänder Anna och Mattias till gång på gång, tills dom en dag får veta att om dörren dit en gång stängs, kan den aldrig mer öppnas. Och det är vad dom gör en dag. Tysta ser dom på varandra, när dom står där vid dörren den sista gången, redo att kliva ut i vintern och kylan. Dom går inte ut, utan i tyst samförstånd stänger dom igen dörren...

Mio min Mio är en annan saga, där Fader Konungen står där, i sin totala kärlek. Far till den lille föräldralöse killen Bosse, som alltid på något sätt vetat, att det visst fanns en pappa där ute någonstans, som inte alls var död, utan som alltid hade funnits, och som alltid väntat på honom. Han förenas med sin pappa en dag, ledsagad av en ande, som för honom "bortom stjärnorna".

Dessa sagor slår an strängar i oss på ett sätt, som bara vittnar om ett djupt behov i oss. Behovet efter den villkorslösa kärleken!

Det är ropet i oss efter en pappa, som funnits där en gång, och som lämnat ett eko, ett avtryck efter sig, i form av en längtan, och jag tror inte att vi någonsin kan komma till sann ro, som kristna, förrän denna gemenskap är återupprättad, för det är bara Fadern som kan fylla våra djupaste behov av kärlek. Och det är en gemenskap som vi måste inta, tillsammans i, och genom Jesus. Vi behöver lära känna honom!

Jesus är sonen, djupast sett, och den som föddes först, som får sina barnabehov fyllda av Pappa, och vi har exakt samma behov som honom. Det är därför som Jesus vill föra oss vidare;

"Jag är Vägen (in till Fadern), Sanningen (som för oss dit) och Livet (vi ska leva inför Fadern; barnaskapslivet, som är Sonens liv). Ingen kommer till FADERN, utom genom mig!" Joh 14:6.

Jag tror att vi beter oss mycket som Anna och Mattias, som lämnade det underbara, och gick ut i kylan, gång på gång, och så gör vi när vi ännu inte är förtrogen med Kärleken från Fadern.
Vi kommer, trevande, osäkert, tar emot...lite, ibland mer, men det finns områden i oss som säger nej, och som har så svårt för att fatta att vi faktiskt är villkorslöst älskade för vår egen skull.
Den dagen vi blir det, och det kan ta länge, beroende på omständigheter i våra liv, så vågar vi stänga dörren för alltid, dörren ut till kylan, till osäkerhetens och fruktans kalla natt. Det kan behövas många möten, och många överbevisningar för ett förkrossat hjärta, och en trasig själ, innan det till sist helas, lugnar sig, barnet blir mätt och belåtet, och lägger sig till ro...i Faderns famn.
Jesus stora glädje är att föra våra hjärtan och själar HEM till TRYGGHETEN, som det betyder att finna sin plats, i Faderns kärleksfamn, för han vet att det är bara genom att bli förankrad i den villkorslösa kärleken, som vi når själva syftet med våra liv. Skapad av kärlek...till kärlek!

I "proffsens" och "dom vuxnas" öron låter alltid det här pratet barnsligt. Men i många dessa proffs´ hjärtan gråter ofta ett ängsligt barnahjärta, som längtar...HEM. I all vår s k vuxenhet, så kommer vi alltid att stå stilla i sann andlig utveckling, om inte barnets djupaste behov av kärlek och bekräftelse blir mött, och med allt vad det innebär av konsekvenser som; fruktan, konkurrens, tävlande, jämförande etc. Har vi inte här ett klart exempel på osäkra rädda ledare, som blir kontrollfreak, och utövar makt och manipulation? Jag undrar bara...
Det är nog oftast här vi också hittar dom skickliga retorikerna, dom intellektuella kristna, dom diskussionslystna...egentligen handlar det hela om en massa otillfredsställda behov, som skriker och pockar på, som vår Far längtar efter att få fylla. Ett fyllt hjärta, en mättad själ tystnar till sist, och slutar kinka...

Kärleken från Fadern gör att vi slutar söka bekräftelse hela tiden från andra. Som gör att vi grundar vår trygghet i vilka vi är inför honom först och främst. Älskade och bekräftade, i Jesus Kristus till 100%!

Jag är på väg HEM, och jag har börjat fatta att Anna i sagan, det är jag det...i mitt sätt att läsa den, och jag tror det är Herren som visat mig detta.

Det kommer en dag, när jag kommer att stänga dörren för alltid, övertygad, säker i mitt hjärta till 100% på att den villkorslösa kärleken också gäller mig. Pappa håller på att byta ut själva basfundamentet under mina fötter, för det var så mycket av lögner som byggdes in i mitt liv, från början, som han behöver få byta ut mot sanningen, och kasta ut det som aldrig var mitt.
Den otroliga kärlek, och ljuvlighet han har bemött mig med, mitt i mörker och synd, är någonting som inte går att beskriva. Det är för underbart, och jag kommer en dag att ropa med HELA mitt hjärta, min själ och min kropp "MIN PAPPA...INTE BARA ISAKS, JAKOBS, OCH ABRAHAMS, OCH MIN GUD, UTAN MIN P A P P A! MIN ALLDELES UNDERBARE, FANTASTISKE, LJUVLIGE, ÄKTE PAPPA!"

Jag jublar idag, men det finns osäkerhet, behov av förvandlig till själen. Det behövs mer uppenbarelse angående nåden och rättfärdigheten, men jag är på väg, och jag ger sanningen rum, i Andens kraft, som är min Hjälpare, som steg för steg för mig in...i hela sanningen! Jag har en Familj, som visat mig vad det betyder att vara i trygga händer, och som lovat att gå med mig...hela vägen!

"Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss, därigenom att vi får kallas för Guds barn,, vilket vi också ÄR!" 1 Joh 3:1.

"Min Far...jag tackar dig för alla Annor och Mattiasar, alla Mios, som du drar till dig i dessa dagar, för att uppenbara dig själv för dom, vilken slags PAPPA du verkligen är. Jag tackar dig för alla dom som är beredda att ödmjuka sig själva och bli dom barn, som erkänner sitt behov av dig, som inte ser sig själv för vuxna...för dig. Dra dom nära ditt hjärta, ta dom i din famn, och stilla all hunger all törst, och visa dom vilka dom själva är, precis som du håller på att göra för mig"
AMEN I JESU NAMN!

söndag 30 december 2007

Själen under Ordets herravälde

"Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så ska också den som äter mig, leva genom mig!" Joh 6:58.

Att äta Jesus, är att äta Ordet, och tillåta det, Sanningens ord själv, få smälta samman med mitt hjärta, och vinna terräng mer och mer, över min själ. Om inte själen får del av hjärtats övertygelse i form av tro, genom att den lägger sig till ro, under Ordets herravälde, så hjälper det mig inte när lögnerna, attackerna kommer.
Själen måste också förstå, måste bli övertygat, lägga sig ner i tystnad, bli "tryggad"...sluta kämpa själv, och rofyllt tillåta Ordet bestämma.

Mina tankar efter en stund med Herren idag, rörde sig i dessa banor...hur kan jag vandra med Jesus som ÄR stillhet, ro, ödmjukhet, om min själ inte lagt sig under hans heravälde, d v s än en gång, under hans ORD? Var går mina tankar, på vilka stigar rör sig tankebanorna? Vad beror en bråkig själ på?
Det behövs bara en liten stund egentligen av begrundan i stillhet, för att sanningen ska tränga fram...och hjärtat tillsammans med själen ropar JESUS! Ingenting kan fungera utan ditt herravälde. Det är bara du som kan leva det sanna livet, bara du som fixar det. Bara MED dig i Andens kraft kan jag leva det liv som du visade oss på jorden, hur människan var tänkt att leva i Faderns närvaro!


Kärleken som övertygar ett ängsligt hjärta, hjälper min själ att säga sitt JA, men det börjar med att ge Gud rätt. Bokstaven verkar hård för den ovane, (bokrullen kan smaka bittert först i munnen, men när innehållet väl når innandömet förvandlas det till... honung) men allt eftersom man väljer rätt, öppnas dörren, och man finner att under ytan, fångas man upp av den mjukaste bädd, när man är beredd att just ge...Gud rätt! Det är någon som inte vill ge upp bara, och denne någon kämpar emot...men jag vill, och behöver inte lyda en bråkig själ, ett syndigt kött. MED HERREN VINNER VI SEGER!

"Salig är den som TÄNKER på Herrens ord dag och natt" står det i en psaltarpsalm, minns inte var just nu.

Världen pockar på med sitt budskap, lyser med starka neonskyltar, och Herrens sanningsskyltar måste skina ännu starkare! Skyltar som blir som kompasser i en sjuk värld. Jag behöver tänka på Ordet, smaka, låta det rulla runt i mig...glädja mig över det! Prisa Herren för det!
Det är så mycket lögner som kommit innanför våra dörrar, som måste visas ut. Av Jesus, Ordet. Själen kan vara den värsta bråkstake, sårad och skadad, som vill gå köttets vägar, och vill inte följa med Anden, som pekar inåt, bakom kulisserna...till Ordet. Till Jesus. Vi behöver bli helade, och helandets väg går genom Jesus, när vi väljer att söka honom, och inte helandet så mycket. DÅ HELAS VI!
(Man kan vara mer fokuserad på Jesu hand, mer än på honom själv, och då är det lätt att fastna i problemen, i såren, och vi missar rätta vägen, för Herrens väg med helandet i oss.)

Genom bokstaven, förs vi till det levande Ordet, först och främst, men bokstaven måste byggas in, intas ibland också "brutalt grovt", som det torraste hårdbröd, för i sin tid uppenbaras det grova också, blir det kött, som Ordet vill klä sig i, i oss, och genom oss. (Drömmen är dom upplysta stunderna, när uppenbarelsen flödar, men det är inte alltid så. Viktigt att förstå att Ordet ändå verkar i oss.)
Ibland tvingar jag mig till att svälja...jag tar skeden i vacker hand, själen bråkar; "det är för bra, det är inte för dig" Jo du lilla själ, det är visst för dig det Herren säger. Hur du än känner det. Sluta bråka och TA EMOT! JAG tillsäger dig, i Jesu namn, att öppna munnen och ÄT! Starka överbevisningar har kommit från Fadern, såna här stunder, där hans kärlek har flödat och översvämmat mitt hjärta. Han har kämpat med mig, och fortsätter göra det, för att riktigt övertyga mitt hjärta om sin kärlek. Och vägen dit, går genom hans ord.

Liten summering...

Hur kan jag vandra med Jesus, sabbatens Herre, med den friskaste personen av alla, om själen inte blivit helad och upprättad, och aldrig böjt sig riktigt under hans Ords herravälde?
Det går inte. Själen måste läggas i Jesu sårmärkta hand, för att, allt eftersom, ställas in som en kompass, efter Ordet, för att Jesu liv ska kunna komma ut!
Men allt det här går bara med en helad själ. Jesus helar och upprättar oss, när vi söker honom för den han är. Underbare Frälsare! Vilka ljuvliga tankar, och vilken ljuvlig läkedom som finns i honom. Han är som den dyrbaraste balsam för en trasig själ.


"Sök först Guds rike, och hans rättfärdighet, så ska allt det andra tillfalla er" Matt 6:53

"När dina ord upplåts, öppnas, ger dom ljus!, och skänker förstånd åt dom enfaldiga.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, för jag längtar ivrigt efter ditt ord"
Ps 119:130,131

söndag 16 december 2007

Anden avslöjar II. (Vi är rikt begåvade!)

Det kan smyga sig in en slags osäkerhet, nu och då, ang. Herrens vilja att ge oss kännedom/kunskap om sig själv. Fritt och för intet...kanske känner man en ängslan över att man sträcker sig efter för höga saker. Är jag rätt ute o s v?

Jag satt och funderade på dom här sakerna en morgon, och svaret från Herren kom nästan ögonblickligen, upplevde jag...att det ÄR min Fars och Guds stora glädje, hans absoluta vilja att ge mig, det mitt hjärta längtar efter. Orden från 1 Kor 1:5, strålade emot mig, och övertygade mig;
"...att ni har I HONOM blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och KUNSKAP heter"

Jag upplevde Faderns röst, så solklart, och hur han pekade på JESUS, i vilken jag har fått all kunskap och visdom i och igenom. Underbare Pappa!
Det var ett ögonblick av absolut trygghet. Jag HAR BLIVT RIKLIGEN BEGÅVAD, I ALL FORM AV KUNSKAP, TAL, OCH...ja allt annat! Allt är mig givet redan, men frågan är så mycket, hur intresserad är jag av att ta del av det jag fått?!

Jag såg att I JESUS, har jag precis ALLT vad kunskap jag någonsin kan behöva, vishet likaså...
Jesus är I MIG, och jag är i honom, och all form av underbar kunskap och vishet som finns i honom, är tillgänglig för mig, och jag kan säga frimodigt att dessa ord i 1 Kor gäller mig till 100%!

Jesus säger om den helige Ande, att
" Men när han kommer, SOM ÄR SANNINGENS ANDE, då SKA han LEDA er FRAM till HELA SANNINGEN..." Joh 16:13.

Andens uppgift är alltså att föra oss in i sanningen, uppenbara och avslöja den för oss, i ljuset av JESUS, som ÄR själva Sanningen, i vilken all kunskap finns.
Att bli ledd in i sanningen, är att lära KÄNNA honom, och genom honom hela vår Familj.

Johannes säger i Joh 3:27, att "en människa kan inget ta, om det inte blir henne givet från Himlen" DET är den slags kunskap vi ska sträva efter att få; Herrens egen! Den som vi kan veta från hans eget ord, att han vill ge till oss!
Och det är inte en egen slags kunskap, som vi själva snickrat fram, och bygger våra åsikter på, (dom kan förändras, beroende på vad vi tillåter flytta in i våra hjärtan) utan verkligen Guds egen kunskap, och den kan bara tas emot med öppna hjärtan, och uppenbaras för oss.

Den kunskapen blåser inte så lätt upp oss heller, därför att den förhärligar och förstorar Herren! En intellektuell kunskap som man kan ta till sig OM Gud, räcker inte långt, och frukterna av att jag äter av kunskapens träd, blir inte att jag förminskas som det är tänkt, utan att jag FÖRSTORAS. MITT intellekt, MINA tankar, MINA åsikter, MINA ideér. MINA tolkningar av bibelordet. NEJ, det handlar inte längre om dig och mig, utan om HONOM! JESUS KRISTUS! Och det är ANDENS tolkningar, ANDENS tankar, ANDENS åsikter som gäller!
Den rättfärdiges stig, är likt gryningens ljus, som VÄXER i KLARHET, tills dess dagen når sin höjd!


Ett uppmuntrande ord, som visar vilket förhållningssätt vi ska ha när vi kommer inför tronen, är barnets enfaldiga övertygelse och tro på att den Far och Gud vi tillhör, verkligen har omsorg om sina barn, och ger oss självklart det vi längtar efter, och behöver;

"Be, och er ska bli givet! Sök och ni ska finna. Klappa och för er ska dörren öppnas. För var och en som ber, han får, och den som söker ska finna, och för den som klappar ska det bli upplåtet. ELLER VILKEN ÄR DEN MAN BLAND ER, SOM RÄCKER SIN SON EN STEN, NÄR HAN BER OM BRÖD, ELLER SOM RÄCKER HONOM EN ORM, NÄR HAN BER OM FISK?
OM NU NI SOM FÖRSTÅR ATT GE ERA BARN GODA GÅVOR, HUR MYCKET MER SKA DÅ INTE ER FADER
SOM ÄR I HIMMELEN, GE VAD GOTT ÄR ÅT DOM SOM BER HONOM!!" Matt 7:7-11.

Amen! Herren uppmuntrar oss till att komma nära!

tisdag 11 december 2007

You are a holy God! (Och min underbare Far!)

Låt orden smälta samman med ditt hjärta, och låt det FLÖDA ÖVER! Han är så värd det!

måndag 10 december 2007

söndag 9 december 2007

Anden avslöjar

Paulus ber i Ef 1:17 om att vi ska få en uppenbarelsens och visdomens ande för att få en rätt KUNSKAP om Gud, och om hans vilja. Kunskap är alltså inget fult, och det betyder inte att vi trillat i högmodets hemska dike, när vi säger oss ha fått ett mått av Guds kunskap. Den kunskap Gud ger, leder till bättre förståelse, trygghet, som tillsammans med kärleken från honom, har alla förutsättningar att hålla oss på rätt väg, genom. Här har vi 1 Kor 13, som recept på bästa ”antibiotika” mot stolthet och högmod.

”Kunskapen blåser upp, men kärleken bygger upp!” 1 Kor 8:1-3. Gud ger inte oss en massa kunskap, för dess egen skull, utan för att vi bättre ska lära känna honom, och hans vägar! Först och främst för umgängelsens egen skull.
Det vi själva är, och har fått genom frälsningen etc.

När vi söker Herren för hans egen skull, SKYNDAR och STRÖMMAR kunskapen till oss, från honom, på ett så naturligt sätt, som alla kunskapens och visdomens skatter bor i , (Kol 2:3) därför att vi är vända åt rätt håll.
Vi ser inte på hans händer i första hand, med tanke att få en massa ifrån honom, men vi lyfter blicken uppåt, och det är när vi ser på honom, är mer intresserad av att lära känna denne underbare person, som vi får del av det som redan är gett till oss. Vi frågar INTE efter kunskapen i sig, men honom Jesus Kristus själv! Den som säger sig ha en massa kunskap, utan att vara mer fascinerad över Herren själv…mkt tveksamt! Kunskapen vi får i Jesus förhärligar HONOM...ALLTID HONOM!

I världen är det fult att säga att man vet vad som är rätt och fel, om olika saker. Det får ingen säga; att man funnit sanningen, för den är ju relativ, och det finns inget absolut rätt och fel. Det kallas för ödmjukhet, och är tankarna bara i linje med det politiskt korrekta…för dagen, så betraktas du som en kärleksfull, vidsynt, normal, och därigenom, accepterad medborgare.
Men sanningen är den, att vi KAN VETA, hur det förhåller sig med saker och ting. Med Jesus i våra hjärtan, och för ögonen, så kan vi med stor frimodighet säga...jag har sett, jag har förstått! Först och främst, att det finns ingen sanning utanför Jesus. Anden bor i våra hjärtan och AVSLÖJAR sanningen om honom, och i honom för oss.
Vi har alltid en liten dörr öppen, för korrigering, från Herren själv, från andra, för vi vet att vi kan feltolka, och missförstå det han säger till oss, p g a att vi är bristfälliga, och vi behöver varandra för en fullare bild…Men vi kan och får vara fasta i det vi sett och förstått, och Herren backar upp oss där i vår övertygelse.
Den som inte är ute efter att visa upp sig själv, sin andlighet, är alltid villig att ändra sig om man blir överbevisad om att man faktiskt kan ta fel…Anden bearbetar våra hjärtan så dom blir mjuka, och mottagliga...

Jesus blev anklagad för att ta för stora ord i sin mun. Han var FÖR frimodig, FÖR säker, FÖR vis...och dom religiösa blev upprörda. "Vem tror han att han är?" Men Jesus VISSTE vem han var, vem hans Far var, hur saker och ting hängde ihop, men den kunskapen han ägde om Fadern, och allt annat därigenom, blåste inte upp honom, eftersom han vandrade i kärlek. Han hade inget kött att brottas med, men han var ansatt som ingen annan av fienden. Vi kan nog inte fatta attackerna han fick uppleva, frestelserna...

Låt oss bli ÄLSKADE! Då faller vårat behov att försvara våra positioner, våra ställningstaganden, våra murar, för något större...JESUS KRISTUS, FADERN OCH DEN HELIGE ANDE! Allt vi äger, av kunskap, av annat, har vi FÅTT TILL SKÄNKS! Så vad har vi att berömma oss av? ABSOLUT INGENTING! Jesus ÄR vår berömmelse!

1 Kor 1:26-31….det säger väl ALLT!

lördag 8 december 2007

Du står...

Du står vid den öppnade porten
och ber om att få komma in.

Du kan själv ta de sista stegen,
men dröjer och ber än en gång:

"Öppna för mig! Jag fryser,
längtar till värme och ljus."

Porten ÄR ÖPPEN! SÅ KOM DÅ!
DET ÄR JU... DIN FADERS HUS!

Beda Wallström





fredag 7 december 2007

Du är älskad, efterlängtad!


Jag vill ge dig just dig, ett ord på vägen idag, med en längtan att du ska få känna en varm handtryckning/smekning från himlen. Jag vill att du ska veta...att din Far och din Gud ÄR PÅ DIN SIDA!
Det finns absolut ingenting som kan få honom att sluta älska dig, och planera för dig, av allt underbart som han har gjort i ordning för dig!


Lägg din hand på din kind i Jesu namn...smek den, bli närvarande i den, med Andens hjälp, din och min Hjälpare, och börja känn din Fars smekning genom den, och säg; jag älskar dig mitt barn. Upprepa orden gång på gång. KÄNN dom, SMAKA dom, ÖPPNA dig för dom!
Jag kan garantera dig, att ger du dig själv tid, det längtande barnet, som gråter efter kärlek, ger Herren tid, ...smakar, öppnar dig, så kommer du att få erfara smekningen från himlen! Med stort S. Det är den som förvandlar ett otryggt barn, till ett glädjestrålande! JAG ÄR ÄLSKAD! Och hjärtat ropar "ABBA, PAPPA!"
"Jag tackar dig för att jag är skapad så övermåttan underbart, ja underbara är dina verk , (underbar är jag för dig) min själ vet det väl..." Ps 139:14.

Dina behov är oändliga, dom är djupa som havets, och ska inte förnekas till förmån för andra. Den som tillåter sig att bli älskad, KOMMER att älska stort! Sonens kärlek i oss, kan släppas fri!
Utan hämningar, utan kedjor, utan blockeringar....vilt och fritt!
Men du och jag först...
Det är vi själva som är i vår Fars främsta fokus, vi som tillsammans med Jesus och Anden nu behöver vara den främsta kanalen, för att förmedla kärlek och nåd... till oss själva! Jag ÄR VÄRDEFULL, JAG ÄR ÄLSKAD, JAG ÄR...DEN JAG ÄR, DÄRFÖR!

Vår Far vill också bli värderad, älskad för den han är. Jesus likaså...Anden också, inte bara efterfrågad när det handlar om hjälp vi behöver. Det ligger i kärlekens natur. Dom VILL BLI ÄLSKADE! Precis som vi...

"VAR med mig...säger Herren varmt till dig och mig. VAR DEN DU ÄR, KOM SOM DU ÄR,

SLAPPNA AV HOS MIG, OCH VET ATT JAG ÄLSKAR DIG! LÄR KÄNNA

MIG HERREN, OCH DU SKA FÅ SE, SMAKA, OCH FÖRSTÅ VEM JAG ÄR!

JAG ÄR ALLT DU BEHÖVER, ALLT DU VILL HA. DEN ENDE, VILL JAG VARA

FÖR DIG, KOMMER JAG ATT VARA FÖR DIG. KOM, MIN ÄLSKADE, KOM! JAG

SKA LÄRA DIG ALLT DU BEHÖVER VETA"


Bordet ÄR dukat...idag, och Sonen är dess namn; J E S U S K R I S T U S! Ser du det? Ser du den fina dukningen, den utsökta maten? Känner du väldoften av JESUS?

Det ligger en vacker röd ros på din tallrik...en ros färgad av kärlekens och blodets färg. Det kostade Sonen allt för att kunna ge dig den. Frihetens och kärlekens blodröda ros...

Kommer du?