måndag 31 december 2007

Sunnanäng, och drömmen om den perfekte föräldern...



Astrid Lindgren skrev många sagor där hennes egen längtan efter den villkorslösa kärleken lyste fram klart och tydligt...

En av dessa sagor är Sunnanäng. Berättelsen om dom föräldralösa barnen Anna och Mattias, som hamnar hos en elak bonde, där deras tillflykt en dag, mitt i elände och fattigdom består i att dom hittar en förtrollad värld, som dom upptäcker mitt inne i skogen.
Ledsagad till dess port, av en röd fågel, kliver dom in i en underbar värld, där det alltid är sommar, där det finns andra barn som välkomnar dom, och där det står en varm kärleksfull centrumfigur, en mamma, mitt i idyllen, som kallar dom för "alla mina barn". En mamma vars famn räcker till för alla.

Den världen, med all denna kärlek, återvänder Anna och Mattias till gång på gång, tills dom en dag får veta att om dörren dit en gång stängs, kan den aldrig mer öppnas. Och det är vad dom gör en dag. Tysta ser dom på varandra, när dom står där vid dörren den sista gången, redo att kliva ut i vintern och kylan. Dom går inte ut, utan i tyst samförstånd stänger dom igen dörren...

Mio min Mio är en annan saga, där Fader Konungen står där, i sin totala kärlek. Far till den lille föräldralöse killen Bosse, som alltid på något sätt vetat, att det visst fanns en pappa där ute någonstans, som inte alls var död, utan som alltid hade funnits, och som alltid väntat på honom. Han förenas med sin pappa en dag, ledsagad av en ande, som för honom "bortom stjärnorna".

Dessa sagor slår an strängar i oss på ett sätt, som bara vittnar om ett djupt behov i oss. Behovet efter den villkorslösa kärleken!

Det är ropet i oss efter en pappa, som funnits där en gång, och som lämnat ett eko, ett avtryck efter sig, i form av en längtan, och jag tror inte att vi någonsin kan komma till sann ro, som kristna, förrän denna gemenskap är återupprättad, för det är bara Fadern som kan fylla våra djupaste behov av kärlek. Och det är en gemenskap som vi måste inta, tillsammans i, och genom Jesus. Vi behöver lära känna honom!

Jesus är sonen, djupast sett, och den som föddes först, som får sina barnabehov fyllda av Pappa, och vi har exakt samma behov som honom. Det är därför som Jesus vill föra oss vidare;

"Jag är Vägen (in till Fadern), Sanningen (som för oss dit) och Livet (vi ska leva inför Fadern; barnaskapslivet, som är Sonens liv). Ingen kommer till FADERN, utom genom mig!" Joh 14:6.

Jag tror att vi beter oss mycket som Anna och Mattias, som lämnade det underbara, och gick ut i kylan, gång på gång, och så gör vi när vi ännu inte är förtrogen med Kärleken från Fadern.
Vi kommer, trevande, osäkert, tar emot...lite, ibland mer, men det finns områden i oss som säger nej, och som har så svårt för att fatta att vi faktiskt är villkorslöst älskade för vår egen skull.
Den dagen vi blir det, och det kan ta länge, beroende på omständigheter i våra liv, så vågar vi stänga dörren för alltid, dörren ut till kylan, till osäkerhetens och fruktans kalla natt. Det kan behövas många möten, och många överbevisningar för ett förkrossat hjärta, och en trasig själ, innan det till sist helas, lugnar sig, barnet blir mätt och belåtet, och lägger sig till ro...i Faderns famn.
Jesus stora glädje är att föra våra hjärtan och själar HEM till TRYGGHETEN, som det betyder att finna sin plats, i Faderns kärleksfamn, för han vet att det är bara genom att bli förankrad i den villkorslösa kärleken, som vi når själva syftet med våra liv. Skapad av kärlek...till kärlek!

I "proffsens" och "dom vuxnas" öron låter alltid det här pratet barnsligt. Men i många dessa proffs´ hjärtan gråter ofta ett ängsligt barnahjärta, som längtar...HEM. I all vår s k vuxenhet, så kommer vi alltid att stå stilla i sann andlig utveckling, om inte barnets djupaste behov av kärlek och bekräftelse blir mött, och med allt vad det innebär av konsekvenser som; fruktan, konkurrens, tävlande, jämförande etc. Har vi inte här ett klart exempel på osäkra rädda ledare, som blir kontrollfreak, och utövar makt och manipulation? Jag undrar bara...
Det är nog oftast här vi också hittar dom skickliga retorikerna, dom intellektuella kristna, dom diskussionslystna...egentligen handlar det hela om en massa otillfredsställda behov, som skriker och pockar på, som vår Far längtar efter att få fylla. Ett fyllt hjärta, en mättad själ tystnar till sist, och slutar kinka...

Kärleken från Fadern gör att vi slutar söka bekräftelse hela tiden från andra. Som gör att vi grundar vår trygghet i vilka vi är inför honom först och främst. Älskade och bekräftade, i Jesus Kristus till 100%!

Jag är på väg HEM, och jag har börjat fatta att Anna i sagan, det är jag det...i mitt sätt att läsa den, och jag tror det är Herren som visat mig detta.

Det kommer en dag, när jag kommer att stänga dörren för alltid, övertygad, säker i mitt hjärta till 100% på att den villkorslösa kärleken också gäller mig. Pappa håller på att byta ut själva basfundamentet under mina fötter, för det var så mycket av lögner som byggdes in i mitt liv, från början, som han behöver få byta ut mot sanningen, och kasta ut det som aldrig var mitt.
Den otroliga kärlek, och ljuvlighet han har bemött mig med, mitt i mörker och synd, är någonting som inte går att beskriva. Det är för underbart, och jag kommer en dag att ropa med HELA mitt hjärta, min själ och min kropp "MIN PAPPA...INTE BARA ISAKS, JAKOBS, OCH ABRAHAMS, OCH MIN GUD, UTAN MIN P A P P A! MIN ALLDELES UNDERBARE, FANTASTISKE, LJUVLIGE, ÄKTE PAPPA!"

Jag jublar idag, men det finns osäkerhet, behov av förvandlig till själen. Det behövs mer uppenbarelse angående nåden och rättfärdigheten, men jag är på väg, och jag ger sanningen rum, i Andens kraft, som är min Hjälpare, som steg för steg för mig in...i hela sanningen! Jag har en Familj, som visat mig vad det betyder att vara i trygga händer, och som lovat att gå med mig...hela vägen!

"Se, vilken kärlek Fadern har bevisat oss, därigenom att vi får kallas för Guds barn,, vilket vi också ÄR!" 1 Joh 3:1.

"Min Far...jag tackar dig för alla Annor och Mattiasar, alla Mios, som du drar till dig i dessa dagar, för att uppenbara dig själv för dom, vilken slags PAPPA du verkligen är. Jag tackar dig för alla dom som är beredda att ödmjuka sig själva och bli dom barn, som erkänner sitt behov av dig, som inte ser sig själv för vuxna...för dig. Dra dom nära ditt hjärta, ta dom i din famn, och stilla all hunger all törst, och visa dom vilka dom själva är, precis som du håller på att göra för mig"
AMEN I JESU NAMN!

söndag 30 december 2007

Själen under Ordets herravälde

"Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så ska också den som äter mig, leva genom mig!" Joh 6:58.

Att äta Jesus, är att äta Ordet, och tillåta det, Sanningens ord själv, få smälta samman med mitt hjärta, och vinna terräng mer och mer, över min själ. Om inte själen får del av hjärtats övertygelse i form av tro, genom att den lägger sig till ro, under Ordets herravälde, så hjälper det mig inte när lögnerna, attackerna kommer.
Själen måste också förstå, måste bli övertygat, lägga sig ner i tystnad, bli "tryggad"...sluta kämpa själv, och rofyllt tillåta Ordet bestämma.

Mina tankar efter en stund med Herren idag, rörde sig i dessa banor...hur kan jag vandra med Jesus som ÄR stillhet, ro, ödmjukhet, om min själ inte lagt sig under hans heravälde, d v s än en gång, under hans ORD? Var går mina tankar, på vilka stigar rör sig tankebanorna? Vad beror en bråkig själ på?
Det behövs bara en liten stund egentligen av begrundan i stillhet, för att sanningen ska tränga fram...och hjärtat tillsammans med själen ropar JESUS! Ingenting kan fungera utan ditt herravälde. Det är bara du som kan leva det sanna livet, bara du som fixar det. Bara MED dig i Andens kraft kan jag leva det liv som du visade oss på jorden, hur människan var tänkt att leva i Faderns närvaro!


Kärleken som övertygar ett ängsligt hjärta, hjälper min själ att säga sitt JA, men det börjar med att ge Gud rätt. Bokstaven verkar hård för den ovane, (bokrullen kan smaka bittert först i munnen, men när innehållet väl når innandömet förvandlas det till... honung) men allt eftersom man väljer rätt, öppnas dörren, och man finner att under ytan, fångas man upp av den mjukaste bädd, när man är beredd att just ge...Gud rätt! Det är någon som inte vill ge upp bara, och denne någon kämpar emot...men jag vill, och behöver inte lyda en bråkig själ, ett syndigt kött. MED HERREN VINNER VI SEGER!

"Salig är den som TÄNKER på Herrens ord dag och natt" står det i en psaltarpsalm, minns inte var just nu.

Världen pockar på med sitt budskap, lyser med starka neonskyltar, och Herrens sanningsskyltar måste skina ännu starkare! Skyltar som blir som kompasser i en sjuk värld. Jag behöver tänka på Ordet, smaka, låta det rulla runt i mig...glädja mig över det! Prisa Herren för det!
Det är så mycket lögner som kommit innanför våra dörrar, som måste visas ut. Av Jesus, Ordet. Själen kan vara den värsta bråkstake, sårad och skadad, som vill gå köttets vägar, och vill inte följa med Anden, som pekar inåt, bakom kulisserna...till Ordet. Till Jesus. Vi behöver bli helade, och helandets väg går genom Jesus, när vi väljer att söka honom, och inte helandet så mycket. DÅ HELAS VI!
(Man kan vara mer fokuserad på Jesu hand, mer än på honom själv, och då är det lätt att fastna i problemen, i såren, och vi missar rätta vägen, för Herrens väg med helandet i oss.)

Genom bokstaven, förs vi till det levande Ordet, först och främst, men bokstaven måste byggas in, intas ibland också "brutalt grovt", som det torraste hårdbröd, för i sin tid uppenbaras det grova också, blir det kött, som Ordet vill klä sig i, i oss, och genom oss. (Drömmen är dom upplysta stunderna, när uppenbarelsen flödar, men det är inte alltid så. Viktigt att förstå att Ordet ändå verkar i oss.)
Ibland tvingar jag mig till att svälja...jag tar skeden i vacker hand, själen bråkar; "det är för bra, det är inte för dig" Jo du lilla själ, det är visst för dig det Herren säger. Hur du än känner det. Sluta bråka och TA EMOT! JAG tillsäger dig, i Jesu namn, att öppna munnen och ÄT! Starka överbevisningar har kommit från Fadern, såna här stunder, där hans kärlek har flödat och översvämmat mitt hjärta. Han har kämpat med mig, och fortsätter göra det, för att riktigt övertyga mitt hjärta om sin kärlek. Och vägen dit, går genom hans ord.

Liten summering...

Hur kan jag vandra med Jesus, sabbatens Herre, med den friskaste personen av alla, om själen inte blivit helad och upprättad, och aldrig böjt sig riktigt under hans Ords herravälde?
Det går inte. Själen måste läggas i Jesu sårmärkta hand, för att, allt eftersom, ställas in som en kompass, efter Ordet, för att Jesu liv ska kunna komma ut!
Men allt det här går bara med en helad själ. Jesus helar och upprättar oss, när vi söker honom för den han är. Underbare Frälsare! Vilka ljuvliga tankar, och vilken ljuvlig läkedom som finns i honom. Han är som den dyrbaraste balsam för en trasig själ.


"Sök först Guds rike, och hans rättfärdighet, så ska allt det andra tillfalla er" Matt 6:53

"När dina ord upplåts, öppnas, ger dom ljus!, och skänker förstånd åt dom enfaldiga.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, för jag längtar ivrigt efter ditt ord"
Ps 119:130,131

söndag 16 december 2007

Anden avslöjar II. (Vi är rikt begåvade!)

Det kan smyga sig in en slags osäkerhet, nu och då, ang. Herrens vilja att ge oss kännedom/kunskap om sig själv. Fritt och för intet...kanske känner man en ängslan över att man sträcker sig efter för höga saker. Är jag rätt ute o s v?

Jag satt och funderade på dom här sakerna en morgon, och svaret från Herren kom nästan ögonblickligen, upplevde jag...att det ÄR min Fars och Guds stora glädje, hans absoluta vilja att ge mig, det mitt hjärta längtar efter. Orden från 1 Kor 1:5, strålade emot mig, och övertygade mig;
"...att ni har I HONOM blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och KUNSKAP heter"

Jag upplevde Faderns röst, så solklart, och hur han pekade på JESUS, i vilken jag har fått all kunskap och visdom i och igenom. Underbare Pappa!
Det var ett ögonblick av absolut trygghet. Jag HAR BLIVT RIKLIGEN BEGÅVAD, I ALL FORM AV KUNSKAP, TAL, OCH...ja allt annat! Allt är mig givet redan, men frågan är så mycket, hur intresserad är jag av att ta del av det jag fått?!

Jag såg att I JESUS, har jag precis ALLT vad kunskap jag någonsin kan behöva, vishet likaså...
Jesus är I MIG, och jag är i honom, och all form av underbar kunskap och vishet som finns i honom, är tillgänglig för mig, och jag kan säga frimodigt att dessa ord i 1 Kor gäller mig till 100%!

Jesus säger om den helige Ande, att
" Men när han kommer, SOM ÄR SANNINGENS ANDE, då SKA han LEDA er FRAM till HELA SANNINGEN..." Joh 16:13.

Andens uppgift är alltså att föra oss in i sanningen, uppenbara och avslöja den för oss, i ljuset av JESUS, som ÄR själva Sanningen, i vilken all kunskap finns.
Att bli ledd in i sanningen, är att lära KÄNNA honom, och genom honom hela vår Familj.

Johannes säger i Joh 3:27, att "en människa kan inget ta, om det inte blir henne givet från Himlen" DET är den slags kunskap vi ska sträva efter att få; Herrens egen! Den som vi kan veta från hans eget ord, att han vill ge till oss!
Och det är inte en egen slags kunskap, som vi själva snickrat fram, och bygger våra åsikter på, (dom kan förändras, beroende på vad vi tillåter flytta in i våra hjärtan) utan verkligen Guds egen kunskap, och den kan bara tas emot med öppna hjärtan, och uppenbaras för oss.

Den kunskapen blåser inte så lätt upp oss heller, därför att den förhärligar och förstorar Herren! En intellektuell kunskap som man kan ta till sig OM Gud, räcker inte långt, och frukterna av att jag äter av kunskapens träd, blir inte att jag förminskas som det är tänkt, utan att jag FÖRSTORAS. MITT intellekt, MINA tankar, MINA åsikter, MINA ideér. MINA tolkningar av bibelordet. NEJ, det handlar inte längre om dig och mig, utan om HONOM! JESUS KRISTUS! Och det är ANDENS tolkningar, ANDENS tankar, ANDENS åsikter som gäller!
Den rättfärdiges stig, är likt gryningens ljus, som VÄXER i KLARHET, tills dess dagen når sin höjd!


Ett uppmuntrande ord, som visar vilket förhållningssätt vi ska ha när vi kommer inför tronen, är barnets enfaldiga övertygelse och tro på att den Far och Gud vi tillhör, verkligen har omsorg om sina barn, och ger oss självklart det vi längtar efter, och behöver;

"Be, och er ska bli givet! Sök och ni ska finna. Klappa och för er ska dörren öppnas. För var och en som ber, han får, och den som söker ska finna, och för den som klappar ska det bli upplåtet. ELLER VILKEN ÄR DEN MAN BLAND ER, SOM RÄCKER SIN SON EN STEN, NÄR HAN BER OM BRÖD, ELLER SOM RÄCKER HONOM EN ORM, NÄR HAN BER OM FISK?
OM NU NI SOM FÖRSTÅR ATT GE ERA BARN GODA GÅVOR, HUR MYCKET MER SKA DÅ INTE ER FADER
SOM ÄR I HIMMELEN, GE VAD GOTT ÄR ÅT DOM SOM BER HONOM!!" Matt 7:7-11.

Amen! Herren uppmuntrar oss till att komma nära!

tisdag 11 december 2007

You are a holy God! (Och min underbare Far!)

Låt orden smälta samman med ditt hjärta, och låt det FLÖDA ÖVER! Han är så värd det!

måndag 10 december 2007

söndag 9 december 2007

Anden avslöjar

Paulus ber i Ef 1:17 om att vi ska få en uppenbarelsens och visdomens ande för att få en rätt KUNSKAP om Gud, och om hans vilja. Kunskap är alltså inget fult, och det betyder inte att vi trillat i högmodets hemska dike, när vi säger oss ha fått ett mått av Guds kunskap. Den kunskap Gud ger, leder till bättre förståelse, trygghet, som tillsammans med kärleken från honom, har alla förutsättningar att hålla oss på rätt väg, genom. Här har vi 1 Kor 13, som recept på bästa ”antibiotika” mot stolthet och högmod.

”Kunskapen blåser upp, men kärleken bygger upp!” 1 Kor 8:1-3. Gud ger inte oss en massa kunskap, för dess egen skull, utan för att vi bättre ska lära känna honom, och hans vägar! Först och främst för umgängelsens egen skull.
Det vi själva är, och har fått genom frälsningen etc.

När vi söker Herren för hans egen skull, SKYNDAR och STRÖMMAR kunskapen till oss, från honom, på ett så naturligt sätt, som alla kunskapens och visdomens skatter bor i , (Kol 2:3) därför att vi är vända åt rätt håll.
Vi ser inte på hans händer i första hand, med tanke att få en massa ifrån honom, men vi lyfter blicken uppåt, och det är när vi ser på honom, är mer intresserad av att lära känna denne underbare person, som vi får del av det som redan är gett till oss. Vi frågar INTE efter kunskapen i sig, men honom Jesus Kristus själv! Den som säger sig ha en massa kunskap, utan att vara mer fascinerad över Herren själv…mkt tveksamt! Kunskapen vi får i Jesus förhärligar HONOM...ALLTID HONOM!

I världen är det fult att säga att man vet vad som är rätt och fel, om olika saker. Det får ingen säga; att man funnit sanningen, för den är ju relativ, och det finns inget absolut rätt och fel. Det kallas för ödmjukhet, och är tankarna bara i linje med det politiskt korrekta…för dagen, så betraktas du som en kärleksfull, vidsynt, normal, och därigenom, accepterad medborgare.
Men sanningen är den, att vi KAN VETA, hur det förhåller sig med saker och ting. Med Jesus i våra hjärtan, och för ögonen, så kan vi med stor frimodighet säga...jag har sett, jag har förstått! Först och främst, att det finns ingen sanning utanför Jesus. Anden bor i våra hjärtan och AVSLÖJAR sanningen om honom, och i honom för oss.
Vi har alltid en liten dörr öppen, för korrigering, från Herren själv, från andra, för vi vet att vi kan feltolka, och missförstå det han säger till oss, p g a att vi är bristfälliga, och vi behöver varandra för en fullare bild…Men vi kan och får vara fasta i det vi sett och förstått, och Herren backar upp oss där i vår övertygelse.
Den som inte är ute efter att visa upp sig själv, sin andlighet, är alltid villig att ändra sig om man blir överbevisad om att man faktiskt kan ta fel…Anden bearbetar våra hjärtan så dom blir mjuka, och mottagliga...

Jesus blev anklagad för att ta för stora ord i sin mun. Han var FÖR frimodig, FÖR säker, FÖR vis...och dom religiösa blev upprörda. "Vem tror han att han är?" Men Jesus VISSTE vem han var, vem hans Far var, hur saker och ting hängde ihop, men den kunskapen han ägde om Fadern, och allt annat därigenom, blåste inte upp honom, eftersom han vandrade i kärlek. Han hade inget kött att brottas med, men han var ansatt som ingen annan av fienden. Vi kan nog inte fatta attackerna han fick uppleva, frestelserna...

Låt oss bli ÄLSKADE! Då faller vårat behov att försvara våra positioner, våra ställningstaganden, våra murar, för något större...JESUS KRISTUS, FADERN OCH DEN HELIGE ANDE! Allt vi äger, av kunskap, av annat, har vi FÅTT TILL SKÄNKS! Så vad har vi att berömma oss av? ABSOLUT INGENTING! Jesus ÄR vår berömmelse!

1 Kor 1:26-31….det säger väl ALLT!

lördag 8 december 2007

Du står...

Du står vid den öppnade porten
och ber om att få komma in.

Du kan själv ta de sista stegen,
men dröjer och ber än en gång:

"Öppna för mig! Jag fryser,
längtar till värme och ljus."

Porten ÄR ÖPPEN! SÅ KOM DÅ!
DET ÄR JU... DIN FADERS HUS!

Beda Wallström





fredag 7 december 2007

Du är älskad, efterlängtad!


Jag vill ge dig just dig, ett ord på vägen idag, med en längtan att du ska få känna en varm handtryckning/smekning från himlen. Jag vill att du ska veta...att din Far och din Gud ÄR PÅ DIN SIDA!
Det finns absolut ingenting som kan få honom att sluta älska dig, och planera för dig, av allt underbart som han har gjort i ordning för dig!


Lägg din hand på din kind i Jesu namn...smek den, bli närvarande i den, med Andens hjälp, din och min Hjälpare, och börja känn din Fars smekning genom den, och säg; jag älskar dig mitt barn. Upprepa orden gång på gång. KÄNN dom, SMAKA dom, ÖPPNA dig för dom!
Jag kan garantera dig, att ger du dig själv tid, det längtande barnet, som gråter efter kärlek, ger Herren tid, ...smakar, öppnar dig, så kommer du att få erfara smekningen från himlen! Med stort S. Det är den som förvandlar ett otryggt barn, till ett glädjestrålande! JAG ÄR ÄLSKAD! Och hjärtat ropar "ABBA, PAPPA!"
"Jag tackar dig för att jag är skapad så övermåttan underbart, ja underbara är dina verk , (underbar är jag för dig) min själ vet det väl..." Ps 139:14.

Dina behov är oändliga, dom är djupa som havets, och ska inte förnekas till förmån för andra. Den som tillåter sig att bli älskad, KOMMER att älska stort! Sonens kärlek i oss, kan släppas fri!
Utan hämningar, utan kedjor, utan blockeringar....vilt och fritt!
Men du och jag först...
Det är vi själva som är i vår Fars främsta fokus, vi som tillsammans med Jesus och Anden nu behöver vara den främsta kanalen, för att förmedla kärlek och nåd... till oss själva! Jag ÄR VÄRDEFULL, JAG ÄR ÄLSKAD, JAG ÄR...DEN JAG ÄR, DÄRFÖR!

Vår Far vill också bli värderad, älskad för den han är. Jesus likaså...Anden också, inte bara efterfrågad när det handlar om hjälp vi behöver. Det ligger i kärlekens natur. Dom VILL BLI ÄLSKADE! Precis som vi...

"VAR med mig...säger Herren varmt till dig och mig. VAR DEN DU ÄR, KOM SOM DU ÄR,

SLAPPNA AV HOS MIG, OCH VET ATT JAG ÄLSKAR DIG! LÄR KÄNNA

MIG HERREN, OCH DU SKA FÅ SE, SMAKA, OCH FÖRSTÅ VEM JAG ÄR!

JAG ÄR ALLT DU BEHÖVER, ALLT DU VILL HA. DEN ENDE, VILL JAG VARA

FÖR DIG, KOMMER JAG ATT VARA FÖR DIG. KOM, MIN ÄLSKADE, KOM! JAG

SKA LÄRA DIG ALLT DU BEHÖVER VETA"


Bordet ÄR dukat...idag, och Sonen är dess namn; J E S U S K R I S T U S! Ser du det? Ser du den fina dukningen, den utsökta maten? Känner du väldoften av JESUS?

Det ligger en vacker röd ros på din tallrik...en ros färgad av kärlekens och blodets färg. Det kostade Sonen allt för att kunna ge dig den. Frihetens och kärlekens blodröda ros...

Kommer du?

fredag 30 november 2007

Guds Familj III

Den första gången vi blir till, när vi andevarelsen blir till, så kan inte den helige Ande bo kvar i oss, p g a arvssynden, som följt alla människor från Adam, som "släppte in" den i världen. Synden finns i själva blodet, är det som orenar oss, och gör oss till andligt döda människor, eftersom den helige Ande inte bor i oss, och förmedlar det andliga livet från Gud. Denna andliga död genom blodet, har förts över, ärvts, från generation till generation den vägen, och ingen människa har nånsin fötts utanför denna arvssynd. Rom 5:12-14.

Det krävs alltså att undret sker igen; att en ny födelse, en ny start, för människan, åstadkomms, för att bryta arvet, och den födelsen måste basera sig på ett annat blod, som står utanför denna arvssynd. Ett blod som är obesmittat och rent. Problemet var att det fanns ingen människa på jorden som uppfyllde dom "kriterierna". Människan var hopplöst förlorad alltså! Hon var utan Gud och utan hopp i världen. Totalt såld under synden! Ef 2.12.

Vem kunde då träda in, på scenen, för att bryta syndens makt, över människan, som ägde detta rena blod, som då krävdes för att betala priset? Vem kunde försona henne genom det, åstadkomma en rening från synderna, och återställa ordningen? Det fanns ju ingen ren människa! Fanns det någon i himlen då?

Fadern kunde inte komma. Det kunde bara vara ett annat barn; ett människobarn, för att lösa dom andra människobarnen. Fadern, Gud, är utan början och utan slut, och kan förstås inte dö. Den helige Ande kunde det inte alltså inte heller. Det står ingenstans att Anden blivit till, fötts eller skapats, men det fanns en som hade blivit det; FÖDD! SONEN!

Han som blev till först av alla, och såg likadan ut på insidan som dom andra barnen, eftersom han var född. Bara en andligt levande, född andevarelse, som alltså var perfekt, kunde komma och försona oss med Gud, vår Far.

"Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde (den enda hemmavarande, levande) Son, för att var och en som tror på honom, inte ska gå under, utan bli räddad!" Joh 3:16

Sonen, var den ende som kunde kliva ner, ikläda sig mänskligt kött och blod, vandra som oss, under våra villkor, och som den förste syndfria människa ta tillbaka makten från djävulen, genom att betala
det fulla priset för vår försoning, genom att ge sitt liv till lösen för oss, genom sitt rena och obesmittade blod, åstadkomma en hel och full frälsning! FRÅN BÖRJAN TILL SLUT!

Och Sonen kom! Ärat vare hans namn!


"Ty den, för vilkens skull allting är och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding. Han som helgar och dom som blir helgade HAR NÄMLIGEN ALLA EN OCH SAMME FADER. Fördensskull blygs han INTE för att kalla dem sina bröder; han säger ju:
"Jag ska förkunna ditt namn (Fader) för mina bröder, mitt i församlingen ska jag prisa dig";
så ock:
"Jag ska sätta min förtröstan till honom" så ock:
"Se, här är jag och BARNEN, som Gud har gett mig."
Då nu barnen hade fått del av kött och blod, blev han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död, skulle göra dens makt om intet som hade döden i sitt våld, det är djävulen, och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom". Heb. 1:10-15.

Jesus var den ende som kunde kliva ner, ikläda sig kött och blod, vandra som oss, under våra villkor, och som den förste syndfria människa ta tillbaka makten från djävulen, genom att betala det fulla priset för våra synder, därmed bryta syndens makt, när han dog för oss på ett kors!

Jesus blev den siste Adam, som förde in rättfärdigheten in i världen. Vilket byte! Han tog vår synd, och vi fick hans rättfärdighet! Rom 5, ja hela kapitlet!

Vad som händer när vi omfamnar evangeliet om Jesus; tror att han dog för våra synder, att vi nu blivit försonade med Gud, och att det enda vi behöver göra är att tro på Jesus, säga ja till vad han har gjort, erkänna honom som vår frälsare, och därmed göra honom till Herre i våra liv, ta emot försoningens gåva, är att VI BOKSTAVLIGT BLIR FÖDDA IGEN. EN ANDRA GÅNG!

D v s, vi, andevarelserna, som är syndanaturer, från födseln, i vilka inte den helige Ande bor i, FÖRSTÖRS, FÖRINTAS NU...och i samma ögonblick blir vi barnen, till IGEN. En ny ande, med en ny själ; vi, har då blivit till! Fötts av den helige Ande. Ett rent Guds barn, som nu den helige Ande fött en andra gång, som nu, p g a Jesu rättfärdighet, försoning, kan FÖRBLI KVAR I. Anden ANDAS in ett nytt barn, andevarelsen, och vi blir alltså födda IGEN. Anden har nu tagit sin boning i oss, därför att vi den här gången är födda I Jesus Kristus. Nya och andligt levande barn, rättfärdighetsnaturer, som ALDRIG VARIT I KONTAKT MED NÅGON SYND, som den helige Ande nu kan bo i därför, och förmedla Gud eget Liv; zoä. Den helige Ande i vår ande, är det som gör oss andligt levande. Himlen har landat i ett människohjärta!

Familjebanden är återknutna med oss, blodsbanden! Pappa har fått tillbaka sina barn! Jesus betalade priset för oss, med sitt eget blod, ett rent barnablod, för dom andra barnens orena! Han blev översteprästen som i en och samma person, offrade och la fram sig själv som offer!
Heb 9:11-14.


"Men hans verk är det, alltså Faderns, att vi är i Kristus Jesus, som för oss HAR BLIVIT till VISDOM, från Gud, Fadern, till RÄTTFÄRDIGHET, och HELGELSE, och till FÖRLOSSNING, för att så skall ske, som det är skrivet: "Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren!" 1 Kor 1:30-31.



"ALLTSÅ OM NÅGON Ä R I KRISTUS, SÅ ÄR HAN EN N Y SKAPELSE. DET GAMLA ÄR F Ö R G Å N G E T, SE NÅGOT N Y T T HAR KOMMIT!" 2 Kor 5:17.



Halleluja! Prisad vare Herren. Vi ÄR fullständigt nya skapelser i Jesus Kristus nu. Utan förflutet, utan något "bakåt". Våra liv har fr o m den nya födelsen, "klivit" in i det liv Jesus vandrade för oss på jorden. Hans vandring, och hans liv, är nu räknat oss till godo, och han har gått HELA vägen HEM, i vårat ställe. Varenda steg vi tar nu, tar vi I Sonen, varenda synd vi begår, räknas inte, för vi begår dom I Sonen. Sonen som vunnit seger, Sonen, som fullbordat vår vandring här på jorden, våran nya vandring, försonat våran synd, genom sin offerdöd. ALLT, PRECIS ALLT HAR HAN FÖRSONAT. Bakåt, nu, och framåt.

Vårt liv är taget omhand till 100%! Vi ÄR döda, begravda, och uppståndna, vi småsyskonen, med Storebror Jesus, döda för synden, levande för Pappa, i och genom Jesus, Rom 6:11, och han är värd all ära. Guds rena offerlamm, som gick i döden för oss, och vann en fullkomlig SEGER!
HELIGT HELIGT HELIGT ÄR GUDS LAMM!


Ps.
Det är inte omfattningen av allt man säger och gör, (jag vet att det blev rätt så långt det här) som betyder något, men guldet I DET, som den helige Ande lyfter fram, det som blivit till bröd, som jag i min tur kan sträcka vidare. Min förhoppning är att du har fått/får smaka på den brödbiten Herren gett till mig. Hoppas du orkade läsa allt. Jag behöver se mycket mer, och utger mig INTE för att förstå djupheterna i det hela, men en grov bild har jag fått, upplever jag, och är den verklighet som jag själv vandrar i, efter den tro jag har idag, och utforskar tillsammans med min Familj! Det går VISST att förstå sig på Gudomen. Den treeniga Gudomen är inget mysterium, djupheterna ja, men vår Far har gjort det enkelt för oss. Vi behöver bara komma som ett barn, och acceptera vad han gjort! Våran duktighet kommer till korta fullständigt inför en sån Gud som han. Vad kan vi säga? Göra? Vi kan bara tacka och ta emot!

Herren välsigne dig min bror och syster att söka UMGÄNGELSE med dom tre Gudspersonerna, som bara längtar efter att få vara med oss, uppenbara sig själva för oss, för att vi ska kunna relatera till dom, som den underbaste konstellationen av alla, den sammanslutning, enhet av personer, i vilken vi är födda och skapade för att leva i;

GUDS FAMILJ!

Vi är VÄLKOMNA I JESU NAMN!

Guds Familj II

Skulle vilja fortsätta lite ang. Guds Familj, och visa hur, och på vilket sätt Fadern, Sonen, och den helige Ande var engagerad i skapandet av människan. På vilket sätt hon är av "Guds släkt" som det bl a i Apg 17:28,29 heter, där Paulus kommenterar Atenarna vid deras altare "Åt en okänd Gud".
I Ef 3:14,15 benämner han Fadern som "från vilken allt vad Fader/familj heter i himmelen och på jorden har sitt namn".
I Jesu släkttavla, i Luk 3:38, kan vi läsa i sista versen;..." som var son av Adam, SOM VAR SON AV GUD".
Hela Jesu mission gick ut på att UPPENBARA FADERN, och föra tillbaka oss HEM igen, genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse.

Men på vilket sätt är vi då son...dotter till Fadern? Kan man läsa det bokstavligt, eller är det "såsom"? Vad betyder det egentligen att vara ett Guds barn? Allt efter det ljus, den förståelse jag fått, vill jag fortsätta i ämnet Guds Familj, och visa utifrån bibeln, på vilket sätt vi människor är släkt med Gudomen, hur en människa ser ut på insidan, vad ande, själ och kropp är, och på det sättet beskriva släktskapet. Det blir ingen fullkomlig och perfekt beskrivning, utan efter den bild jag fått...hitills...hoppas innerligt du får ut något av det, för det är för just dig jag skriver, som precis som jag LÄNGTAR efter att få lära känna vår Familj djupare och innerligare, som vill leva det äkta kristna livet, verkligen FÖRSTÅ detta med barnaskapslivet som vi är kallade till att leva, som också är vår allra största kallelse.
Gal 4:6,7.Joh 1:12. Joh 14:1-3. I Joh 3:1. Rom 8:15,16.

Precis som den förstfödde Sonen Jesus, hade en början, var ett tvättäkta barn, själva begynnelsen på allt Gud Fadern gjort, Kol 1:15, Ords. 8:22-31, Upp 3:14, den förste i barnaskaran, så fick vår Far, andra barn efter honom; Adam och Eva, dom första barnen, som ikläddes en fysisk kropp, och alla deras avkomma, skapade efter hans Sons bild.
Jesus var "prototypen" (på grek. prototokos; den förstfödde, främst i makt och myndighet) för allt vad barn heter, i himmelen, och på jorden, i form av människor, familjer.
Jesus var en född andevarelse, vilket betyder att han var en ande, med själ, som bodde i en himmelsk slags kropp. Han har inte alltid funnits, utan hade en begynnelse, som barn alltid har, annars är man inte en avkomma, ett barn.

I Jesu fall var ju hans "skal" av himmelskt slag. Han fick privilegier som förstfödd, och en av dessa var att ha Gudomligt liv i sig själv, alltså bli en Gudsperson, med Gudsstatus. Jämlik med Fadern och den helige Ande, på det sättet. Som Son med stort S, att fungera i sin speciella roll, vilket jag tog upp i det förra inlägget.

Av någon outgrundlig anledning ( lyfter på hatten ) så valde Pappa att placera oss, alla andra barn, på en fysisk plats, planeten jorden, och klä oss i fysiska kroppar...fråga mig inte varför. Anledningen är perfekt, så mycket kan vi iallafall veta. Han ville ha ett myller av barn, liv. En stor barnaskara. Han är sån! Han ville ha en stor Familj, och så enkelt är det. Vi är födda p g a KÄRLEK, till KÄRLEK, skapade till barnaskap, och barnen lever familjeliv!!!

Men det är denna andevarelse, som är vi, som kommer inifrån Fadern i form av en längtan, en säd, som mottagits av Jesus Ordet, som talat ut oss, tagits emot av den helige Ande, som i sin tur befruktats med oss, burit oss nära sitt hjärta, och andats ut oss, andevarelsen, barnet in i den fysiska kroppen. Känner vi igen avbilden på jorden? Här finns originalet. Guds barn är alltså vi; Jesus och vi andra, ANDEVARELSEN, alltså anden med själ, som är Faderns och den helige Andes livsfrukt. Jesus ÄR Storebror, och vi ÄR hans småsyskon, andligen!

Vår invärtes människa ser ut som den yttre fysiska, men man kan faktiskt säga att det är andevarelsen som suttit modell för den yttre. Vi fanns till i vår Fars hjärta INNAN vår kropp bildades, INNAN han hade gjort oss. Den helige Ande ANDADES IN BARNET som fanns där klar och färdig, i den fysiska kroppen.
"Benen i min kropp var inte förborgade för dig, när jag bereddes i det FÖRDOLDA, när jag BILDADES i JORDENS DJUP. Dina ögon såg mig, när jag ännu KNAPPAST var formad, alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, dom var bestämda, FÖRRÄN NÅGON AV DEM HADE KOMMIT" Ps 139:15,16.

Vår Fars bild av oss fanns redan INNAN vi sammanvävdes i vår mammas mage, och kläddes i en fysisk kropp. Den andliga "kroppen" ser ut som den fysiska alltså, och själen är andens huvud, där vårt jag, personligheten, intellekt, och medvetande sitter. Våra sinnen, med vilka vi kan uppfatta den andliga världen bl a.
Våran fysiska hjärna är en avbild, med sina sinnen. Det yttre speglar vårt inre, och när man säger att "ögonen är själens spegel" så är det ju helt rätt. Det är VI som "tittar" ut, och visar upp oss. VI är den andliga människan, med själ, kommen från Gud. Placerade i en fysisk kropp, för att kunna vandra på en fysisk planet. Frälst som ofrälst, för det handlar inte om status här, utan om hur vi är KONSTRUERADE. Andligen, själsligen och kroppsligen.

Läs Luk 16:19-31. Här ser vi att den inre och yttre människan var skild från varandra, men alla dom själsliga/andliga sinnena fungerade perfekt. Den fysiska kroppen var död, men medvetandet, själen, intellektet, själva människan, fungerade alldeles utmärkt. Den inre människan är förbunden med sitt "skal", kroppen, med den silvertråd som Pred. 12:6 talar om. I samma ögonblick denna tråd brister, skiljs dom åt, och människan går över gränsen; dör.
I ockulta sammanhang är denna sanning en klar verklighet, där man precis beskriver den här tråden, vid s k "astrala" resor. Det är en förljugen verklighet runt omkring förvisso, men just den biten har dom sett och förstått... men tyvärr inte vi, och så ska det inte vara. Guds barn ska VETA dom här sakerna, och det är våra ledares ansvar att undervisa oss om dom här grundläggande sakerna. För det är inte svårt eller konstigt.

Paulus talar om sitt "tält" "kroppshydda" som han längtar efter att lägga av, och förenas med Kristus. Han visste vem han innerst inne var, och förstod att göra skillnad på den invärtes och utvärtes människan. 2 Kor 5:1-8.
Även Petrus, i sitt andra brev; 1:13,14.

Slutar för den här gången, men det kommer mera...det här är bara början. Men för att förstå bättre vad som händer vid frälsningen, och vad det verkligen betyder detta, att bli född på nytt, så krävs att vi begriper oss på vilka vi är, hur vi ser ut på insidan, och grunden för att göra det, är att veta och förstå att Jesus ÄR den som föddes först av alla barn. Det ÄR bokstavligt, och det reder ut frågetecken, och "avmystifierar" detta med den treeniga Gudomen så oerhört mycket, och familjebegreppet, och gör att äktheten i urfamiljen i himlen klargörs och framträder i sitt sanna ljus...tiden är inne när djävulen är tvungen att erkänna sig besegrad. Han har höljt våran Far, våran Gud i perverterade, religiösa kläder, och LÄRT oss att det inte går att tro att Gud ÄR våran äkte Far, Jesus vår äkte Storebror, och följdaktligen den helige Ande vår äkta Mor, för det är EXAKT vad dom är. Våran Ä K T A F A M I L J!

söndag 25 november 2007




Jag hoppas du inte drar dig för att våga skriva och kommentera ang. det vi skrivit nedan, och även andra saker jag skrivit och kommer att skriva om. (Det kommer säkert mera i ämnet Guds Familj).

Även om min tanke med min blogg är att vara just en blogg, och inget debattforum, så blir det en tråkig plats, utan just dina tankar, som tillsammans med mina, kan få bli en mötesplats mellan oss och vår Gud. Självklart vill jag få respons! Vi kan bidra med olika perspektiv på saker och ting. Det är ju därför vi är en kropp. Alla lemmar behövs.

Jag älskar att dela livet med Herren med andra syskon, och det är ju så vi är tänkt att fungera som familj. Alla har vi dom behoven, att få uttrycka oss, ge av oss själva, och det vi fått av Herren. Men ingen av oss är färdiga, och jag är inte så intresserad av att diskutera med dom som är...färdiga, som ingenting mer tycker sig se, och behöva. Dom som tror att dom förstått allt, och vet allt. Som bara är ute efter att diskutera, och debattera. Petar sönder allting i det oändliga, och inte sträcker sig efter MER AV HERREN i första hand. Jag orkar inte med sånt.

Men den som är uppriktigt intresserad av det ljus man tycker sig ha sett, och som är villig att pröva det man säger och påstår, först och främst inför Herren själv, INNAN man kastar sig ut i debatt, och som är VILLIG att kasta bort sitt eget, om det visar sig vara fel, den personen är välkommen att bidra med det han fått, och sett! Så vill jag vara; en lyssnerska efter Herrens röst, och då spelar det ingen roll VEM som säger saker och ting. Det kan vara vem som helst.
På det sättet tror jag det ska fungera, för är vi lyssnare i första hand, och villiga att pröva, och håller oss till det vi själva sett och hört, förstått, det är ju utifrån den grund vi alla står, och utgår ifrån, så tror jag att det utesluter jobbiga diskussioner, innan dom ens får en chans att börja, för då är HERREN i centrum mycket mera!
Det är frestande att kasta sig ut lite för långt ibland, där isen är för svag, men i älskande syskons gemenskap vågar man också göra bort sig ibland. Pappa kräver långt mindre av oss än vi tror. Men han vill att vi prövar förstås före...för vår egen skull. Den som inte är ute efter egen prestige, egen berömmelse, vinna poäng, (arbete pågår) har lite att förlora! Eller hur? ;)


Ha en skön söndag, önskar jag er!


lördag 24 november 2007

Guds Familj.

Jag och min man tänkte försöka oss på att förklara och dela lite i detta ämne; den treeniga gudomen, allt efter det ljus vi själva fått, utifrån vad Ordet säger, genom våra egna erfarenheter, och den verklighet som vi lever i, tillsammans med vår himmelska Familj; Fadern, Sonen och den helige Ande. Var för sig har vi ju hunnit olika långt, sett mer och mindre, men vi har båda sett och förstått klart och tydligt att vår Gud är en hel familjerelation, och vår längtan är att komma NÄRMARE, för djupare och intimare gemenskap med hela gudomen.Vår Familj!

Pröva det vi säger, och påstår här, och gör det tillsammans med Herren själv först och främst, pröva allt inför Ordet! Vill du kommentera, får du gärna göra det, men pröva det noga först. Det här är inget debattforum, och det är inte min tanke med min blogg. Hoppas iallafall du kommer att finna den här läsningen intressant, och att den kanske rätar ut frågetecken, och ger dig inspiration på vägen...inspiration att UMGÅS med HELA Familjen. Vi är välkomna i Jesu namn!

Gudomen består av tre separata personer, som tillsammans bildar URFAMILJEN. Grunden, och fundamentet för allt vad jordiska mänskliga familjer heter. Det är den äkta varan! Det är själva originalet.
Jesus är F Ö D D innan himmelen, jorden och änglar etc blivit till. Ordsp 8:22-31, Kol 1:15, Upp 3:14. Jesus är själva början, Begynnelsen på allt Gud har gjort.

Sonen är en andevarelse. Genom en säd, uttalad, i form av ett namn, Sonens namn, av Fadern, som togs emot av den helige Ande, vilken blev ”havande” och utandades sin Son Jesus, inför Faderns ansikte. Gud blev då Fader, och Jesus blev Son. Han har alltså inte alltid funnits, utan han har en början. Precis som vi! Barn har det. Fadern har följdaktligen inte alltid varit Fader, utan blev det en gång, före tidens början, när den förste Sonen blev till. Gud BLEV då Far! Han ÄR det han säger sig vara. Är han Jesu Far, så ÄR han det bokstavligt, precis som vi ÄR hans andra barn. Barn efter Anden. Det här är så väldigt naturligt, väldigt enkelt att förstå. Men det krävs en fiende för att så in sitt ogräs, och förvirra, men Ordet är klar och tydlig...bara vi ser det, läser som det står, och inte byter ut vad Ordet, säger mot en alternativ förklaring, för att passas in i vår teologi.

Jesus var sin Fars krafts förstling, som först i barnaskaran.
Jämför vad Jakob sa till Ruben när han välsignade sina söner. 1 Mos 49:3;

”Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet, och främst i makt!”

Jakobs ord till sin förstfödde, var en kopia av dom orden Gud uttalade om Sonen, när han blev till. Då fick Jesus också det gudomliga livet; ZOÄ, att äga i sig själv; Joh 5:26, vilket var en förstfödslorätt, och gjorde honom därmed till en Gudsperson! Dock mindre än sin egen Far, eftersom Fadern som far är naturligt större än sina barn. Fadern är huvudet för sin familj!
Har den högsta auktoriteten, den som styr allt, och av vilken allt är till, 1 Kor 8:6. Sonen är alltid underordnad sin Far. Joh 14:28. Som det är på jorden, så är det också i himlen, och kommer alltid att så vara. En dag när allting lagts under Jesus, så kommer han själv att ge sig under Fadern. 1 Kor 15:28, för att Gud ska bli allt i alla!
Allt i gudomen handlar om endräkt. Men inte EN person på något konstigt sätt, utan verkligen TRE SEPARATA PERSONER, med eget jag, eget självliv, där Fadern är Gud, i högsta mening. Vår Gud och Jesu Gud. Vår Far och Jesu Far. Läs Joh. 20:17.

En förstfödslorätt som Jesus som förstfödd fick, var att ha ämbetet att vara Ordet, genom vilket/vilken alla Pappas önskningar och vilja skulle genomföras. Kol 1:16. Allt skulle talas ut genom Jesus, och Guds högra hand; den helige Ande, skulle utföra det hela.

En annan rätt han fick, var att vara kung över skapelsen, och därmed givetvis också det för sina syskon; vi.

Vad som ytterligare talar för att det är en familj, är det som talas i 1 Mos 1:26. Det var då Gudsfamiljen ville göra jordiska familjer; med sig själva som mall, för att utöka barnaskaran. Oerhört viktigt för oss att förstå. Det handlade alltså om att manligt och kvinnligt skulle bli till, med Fadern och den helige Ande som förebilder. BOKSTAVLIGT! Och Jesus som förebild för oss; att vi skulle föröka oss, och uppfylla jorden, och få barn. Där har vi ursprungsfamiljen; mamma, pappa, barn i himlen, och avbildsfamiljen på jorden. Här har vi kärnfamiljens absoluta ursprung, och betydelse. Därför är det så viktigt att vi tolkar och läser bibeln utifrån ett FAMILJEPERSPEKTIV, för att därmed riktigt kunna förstå vår Fars syfte, hans mening, och hans handlande med människan. Redan innan världen blev till så bestämde vår Gud att vi skulle tas upp till barnaskap, allt i och genom hans förstfödde Son. Efesierbrevets första kapitel talar klart och tydligt om det.
Allt vad han har gjort genom historien, har pekat fram mot denna enda sak; att föra sina barn till härlighet! Barnen som tappades bort på vägen, som förlorades, genom syndafallet, har Sonen nu vunnit, köpt tillbaka, genom sitt eget blod! Vilken frälsning!

Familjen på jorden är tänkt att återspegla den himmelska, och därmed utgöra, och vara det fundament på jorden, utifrån vilken varje individ ska börja sin livsvandring. Det ska vara den vrå, vår Pappa har tänkt, där vi först blir förtrogen med begreppet kravlös kärlek, trygghet, och ansvar, för att vi senare i livet lätt ska förstå hur och vem vår himmelske Far är. Tröskeln ska vara låg!
Familjen är överlägsen alla andra konstellationer, och är den innersta cellen i hela samhällskroppen. Och allt kommer från vår Far och Gud, han som är Underbar i Råd, Väldig Gud, och Evig Fader! AMEN!

Nilla och Janne

torsdag 22 november 2007






Child of God

(words and music by Kathryn Scott)

With every breath, with every thought

From what is seen to the deepest part

I offer all what I´ve come to be

To know your love fathering me

Father you´re all I need

My souls sufficiency

My strenght when I am weak

The love that carries me

Your arms enfold me, till I am only

A child of God

With every step on this journey´s walk

And wisdom´s songs that the soul has sought

I give myself unreservedly

To know your love fathering me

onsdag 21 november 2007

I hjälplösheten väntar Hjälpen!


Det är så sant! Där, mitt i hjälplösheten finns hjälpen, precis där bakom hörnet; JESUS KRISTUS är hans namn! Han som står där och väntar på att få kliva fram, och visa vem han är, för den som inte vet...inte kan själv!
Det är när vi sitter där, trygga i båten, guppar på rofyllt vatten, kanske sitter och visslar, och allting flyter...vi har koll! Frågan är, vilken koll egentligen, och vem är det som kontrollerar det hela? Vem har herraväldet?

Så ofta väljer man den lättaste vägen, den tryggaste, för den känns minst obekväm, den kräver minst av ansträngning, från vår sida, men det är oftast inte den bästa vägen.

Herren säger; "Om du ÄN MÅSTE gå genom vatten, SÅ ÄR JAG MED DIG!..."Jes 43:2.

Ibland är bästa vägen, den obekvämaste...men det är oftast den som för oss närmare Herren, som gör oss mer BEROENDE, och det är ju det allting handlar om nu, att återvända till beroende av Gud. Det vi tappade bort, någonstans på vägen, och nu håller på att vandra tillbaka till, som vår Fars återköpta, försonade barn; ett KRISTI LIV i och genom oss, där vi slutar förlita oss på den egna kraften, ansträngningen, och börjar FÖRTRÖSTA på honom som vet, kan och förmår göra allting så oerhört mycket bättre.

Det är underbart att SE HERRENS gärningar, se HANS lösningar, när man står där mitt i situationer, man helst vill undvika, men som är så nödvändiga...ibland.
Den som aldrig vågar, som aldrig törs kliva utanför båtkanten, finner att det blir trist och ensamt. Långtråååkigt.
Herren vill föra oss utanför båtkanten, uppmuntrar oss att VÅGA ta steg, som vi innerst inne LÄNGTAR efter att ta. Han vill föra oss ut på beroendets farliga, djupa vatten!

Det är underbart när jag går, om än jag gör det på darriga ben, i dom där ögonblicken, jag helst undviker, för jag VET att Guds Ord är sant, som säger att HAN ÄR MED MIG. När jag vet att situationen jag är i, kräver min närvaro, att jag finns där, måste vara där och göra ett jobb, det är ögonblicket för Herren, att ge mig sina lektioner, ge mig av sina resurser. Visa vem som KAN!

Det går att lita på vad han säger! Mitt i dom där ögonblicken när det bara KÄNNS jobbigt, och jag själv inte FIXAR det hela, det är DÅ när jag är som mest hjälplös som Jesus finns där NÄRA, och HAN i SIN PERSON, i SIN KRAFT tar över. Allting vänds plötsligt, får en oväntad utgång, och man bara MYSER inombords, när man ser och förstår...Herren har visat upp sig, och frukterna i dom stunderna är...FRID! Vågor lägger sig, glädje kommer, och allt får en LJUVLIG eftersmak!
Jesus är den mest underbare vän man kan ha. Prisat vare hans namn!

"Så skådar jag då efter DIG i helgedomen, för att få se DIN MAKT och ÄRA"
Ps 63:3


" Gud är vår TILLFLYKT, och vår STARKHET, EN SANN HJÄLP I NÖDEN, väl BEPRÖVAD"
Ps 46:2

"Kom och skåda HERRENS VERK, gärningar som väcker häpnad, gör han på jorden"
Ps 46:9


AMEN!

måndag 19 november 2007

I USA pågår en kamp om hatbrottslagen, där ADL (Anti Defamation Leauge. Aniförtalsligan) står bakom i kulisserna, och gör sitt bästa för att driva igenom sitt lagförslag i senaten. Det är många turer i det hela, och det är omöjligt att ge alla detaljer, men om lagen träder i kraft så innebär det en kraftig inskränkning i yttrandefrihetn, religionsfriheten. Att "känna sig diskriminerad" och "bli sårad" av en predikan från bibeln och vad den säger om homosexualitet bl a, kan leda till åtal för den som fört fram "hatpropagandan".

En plan som finns i det hela är att öppna rehabiliteringscentra för kristna speciellt, som envisas med att vara "homofobiker". Eftersom detta ska klassas som en PSYKISK SJUKDOM, BEHÖVER vederbörande tas om hand och vårdas. Vederbörande är ju förvisso sjuk, och sjukdomar botar man.

Låter det likt 1984? ADL säger sig kämpa för fördomsfrihet, tolerans, rasism av alla de slag, men arbetar stenhårt mot kristen tro, och klassar den som en hatisk religion, som ska motarbetas. Den ska bort helt enkelt, med all sin trångsynthet, sitt "hat". Det är antikristliga krafter bakom som svartmålar allt vad kristendom vill säga. Vi får inte bli förvånade om bibeln, särskilt NT kommer att förbjudas inom en, inte för avlägsen framtid. Klassas som "hatbok". Diskussionerna är i full gång. Det tragiska är att krafterna bakom allt det här är judiska. Den judiska frimurarlogen med säte i New York; B´nai Brith, är huvudarkitekt till hatbrottslagarna runt om i världen, bl a Sverige, och gömmer sig skickligt bakom diverse civilrättsorganisationer/medborgarrättsrörelser som ADL t ex, som bara är marionetter i det hela. Så som det var på Jesu tid, så är det idag. Det är ingenting att förvånas över egentligen. Det finns ett judiskt ledarskap, som genom historien alltid förföljt Kristus och hans lärjungar, och dom gömmer sig skickligt i dom hemliga sällskapens mörka korridorer. Det är här maktens män samlas, utövar sin antikristliga religion, och styr världspolitiken, allt bakom kulisserna, fri från insyn, med tystnadsplikten som garant för att hemligheterna bevaras.
Dessa människor arbetar mycket aktivt, i det fördolda, med syfte att smutsa ner Jesu namn, på alla tänkbara sätt, genom olika media, och klassa den kristna tron som anti-semitisk bl a. (Jag kanske kommer ta upp det här ämnet mer ingående senare, för att riktigt föklara mig...)

I Filadelfia arresterades, på order av en distriktsåklagare, för några år sedan en grupp fredliga kristna demonstranter, i samband med en gayparad, och riskerade ett 47år långt fängelsestraff, för sin "hatpropaganda" (man hade skrivit diverse bibelord på plakat). Nyheten kom ut i media, och resulterade i en folklig jätteprotest, och demonstranterna frisläpptes. Läs gärna mer om du vill.

Ps. Jag har inga fobier som helst mot homosexuella, accepterar dom som människor med exakt samma värde som varenda en, älskade av Gud, men livsstilen som sådan, tror jag inte på.

http://www.truthtellers.org/alerts/philadelphiapursuescharges.html

Lyssnandets konst


”Om du är villig att lyssna, så ska du få äta av landets goda” Jes 1:19
Det finns en lyssnandets konst, i umgängelsen med Jesus och vår Far, som handlar mycket om att sluta försöka…lyssna.
I oss själva så kan vi inte lyssna på Herren, verkligen höra hans personliga stämma. För att verkligen kunna göra det, så krävs hjälp, och den hjälpen kommer från den helige Ande.

”Inte genom någon människas kraft eller styrka ska det ske, MEN GENOM MIN ANDE, SÄGER HERREN” Sak 4:6

Så många gånger tröttar vi ut oss, genom att ”försöka” förstå Ordet. Vi kan meditera över det, tänka på det, men gör ett klassiskt fel mitt i allt, och det är att vi försöker plugga in det, och använda vårat eget huvud, istället för att vårt inre är vänt till Herren, i ett mottagande tyst, och öppet läge.
Vad Anden vill göra är att få oss att förstå, att vi ingenting kan ta till oss, av sann andlig kunskap från Herren, först och främst om honom själv, och det som finns i honom. Allt måste GES till oss. När vi sänker våra huvuden, våra händer, slutar försöka prestera fram, det är DÅ mitt i våran totala hjälplöshet, när vi sträcker fram våra tomma händer som han kan kliva fram, och börja sitt verk, med att visa oss, i första hand, kliva fram i sin egen PERSON, och visa oss...SIG SJÄLV. Våra inren ropar efter Herren själv. Inte kunskapen, inte det som finns i honom av skatter, men honom själv; Jesus Kristus! Och genom Jesus förs vi fram till Fadern, allt i Andens kraft! För umgängelsens egen skull!

”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, (att lära känna dom tre gudspersonerna), så ska också allt det andra ges till er” Luk 6:33

Den som sträcker sig efter att lära känna honom, Fadern och den helige Ande i första hand, kommer allting annat att ges till, så säger bibeln. Vi behöver verkligen förstå att vi, först och främst, (det var därför vi blev frälsta) är kallade att lära känna dom tre gudsperonerna, som tillsammans bildar vår Familj. Dom vill dra oss nära, för att vi ska få umgås med varandra!

Det är där i stillheten, i tystnaden, när den egna ansträngningen, och det egna arbetet, lägger sig till vila, som Herren stiger fram, när jag får dra mig tillbaka, ge rum, och LYSSNA på honom, med ett vaket öra, hjärta, och ett inre som blivit tystat.

”Ty så säger Herren Israels helige; Om ni vänder om och är stilla ska ni bli frälsta, genom stillhet och förtröstan blir ni starka. Men ni vill inte. Ni säger; ”på snabba hästar vill vi jaga fram,” därför ska ni också bli jagade. ”På snabba springare vill vi rida åstad” Därför ska också era förföljare vara snabba.
Jesaja 30:16
Vårat kött vill driva på oss, i otålighet, och GÖRA saker, vill inte vara tyst, vill inte bli stilla, ber hellre, vad som helst, BARA INTE BLI STILLA, det pockar på...tankar, känslor...måsten, men det är i stillheten vi hör Herren, och det är en kamp på insidan, för att hindra oss från att just höra. Själen och anden VILL, törstar och hungrar efter HERREN, men måste ges utrymme, "befrias" så Anden kan föra oss, dom lugnade och tystade barnen, till den punkt där vi verkligen MÖTER vår Gud!
Han längtar efter oss!

Ibland tar det länge innan köttet/sinnet vill ge sig, och själen verkligen börjar samarbeta med Anden och det blir tyst på striden, och allt lägger sig, och man känner fältet vara röjt. Ibland går det fortare…
Det är inte förrän man blivit stilla, som man märker vilken aktivitet som funnits därinne. Det är inte klokt vilket oväsen, vilken stress det kan vara, därinne ibland.

Idag är det ett sånt tempo, och det är en kamp om att kunna bli stilla. Det är så mycket som vill driva på av måsten, men Herren behöver få föra oss till en plats av stillhet, där vi är ensamma med honom, och hittar vår hemliga mötesplats, där i det fördolda. Mitt i allt det som ska göras. Det är där vi möter honom, och oss själva. Det är den platsen där allt av värde byggs…inifrån och ut! Det är så vi är kallade att leva det nya livet! I stillhet inför hans fötter…och lära oss lyssnandets konst.
Helige Ande...LÄR MIG!

fredag 16 november 2007

Från en prinsessa



Jag är fin för du har skapat mig.
Jag är dyrbar, för du älskar mig.
Skön är jag i dina ögon, en ädelsten i din hand

Därför kan det kvitta, om någon säger att
jag är värdelös och dum.
In i mitt hjärta, viskar du sanningen:
att jag är värd, mer än guld!

Jag är din ögonsten, din hemliga skatt.
Du är GLAD, att jag finns till!
Jag vill TACKA dig, så länge jag lever
och ALDRIG glömma,vem jag är./M. Melin

måndag 12 november 2007

"Jasså, ännu en blogg"







Hej på dig…du som råkat hamna här och frid önskar jag dig! Det mesta innehållet i min bloggvrå kommer att kretsa runt livet med Herren Jesus Kristus. Jag kommer dela med mig, reflektera över saker och ting jag läser och ser, allt som känns angeläget.
Vardan kräver sitt av måsten, och omåsten. Håller på att lära mig hitta en balans där någonstans mittemellan, engagera mig lämpligt, och det är inte alltid så lätt. Känner mig som Pappas lilla kråka ibland ;) Jag söker att hitta min unika plats i Fars fantastiska skapelse, som hans lilla tös, mitt i en mörk värld...vilande mitt i hans stora hand. Kanske livet i sin skönhet, är ett pärlhalsband, som vår Far och Gud sitter och håller i sin hand, och trär på pärla efter pärla, och till slut finns där ett vackert gnistrande halsband, med ett utsökt alldeles unikt mönster...som Han stolt visar upp för alla att se...jag vill tänka så, det låter vackert.

Jag har frågor, fått en del svar...jag kommer säkert ändra mig i mycket under resans gång, tillsammans med just dig kanske...så har livet hitills varit. Mötas, stötas och blötas...och mitt i livet, under alla mötena finns Han som lägger sitt puzzel, av utströdda bitar, som man ser BILDEN av allteftersom, och jag blir häpen när jag ser att allt verkar passa ihop...det är fascinerande. Jag märker att bilden vittnar om en fantastiskt kärleksfull person som ligger bakom allt... Mycket upplever jag, handlar om att få tag i Guds eget hjärta, eg. bli förtrogen med KÄRLEKEN...för allt handlar innerst inne om ett återvändande tillbaka till ursprunget, till rötterna. . Och Vägen som leder dit; JESUS. Min längtan är att få knyta syskon/vänskapsband med människor som liksom jag söker och törstar efter vatten...levande friskt porlande vatten